rävde
en dosjustering för att uppnå en final stabil dos.
Andelen patienter med urinsyranivå i serum < 6,0 mg/dl (357 mikromol/l) vid det sista besöket var
större än 80 % (81-100 %) vid varje febuxostatdos.
Under de kliniska fas 3-studierna observerades mindre avvikelser i leverfunktionstest hos patienter
som behandlades med febuxostat (5,0 %). Dessa frekvenser var likartade dem som rapporterats för
allopurinol (4,2 %) (se avsnitt 4.4). Förhöjda TSH-värden (> 5,5 mikroIE/ml) observerades hos
patienter som stod på långtidsbehandling med febuxostat (5,5 %) och hos patienter som stod på
allopurinol (5,8 %) i de långsiktiga, öppna förlängningsstudierna (se avsnitt 4.4).
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Hos friska försökspersoner ökade de maximala plasmakoncentrationerna (Cmax) och arean under
plasmakoncentration/tid-kurvan (AUC) för febuxostat på ett dosproportionellt sätt efter engångsdoser
och upprepade doser på 10 mg till 120 mg. För doser mellan 120 mg och 300 mg observerades en mer
än dosproportionell ökning av AUC för febuxostat. Det förekommer ingen märkbar ackumulering när
doser på 10 mg till 240 mg administreras var 24:e timme. Febuxostat har en synbar, genomsnittlig
terminal elimineringshalveringstid (t1/2) på ungefär 5 till 8 timmar.
Populationsfarmakokinetiska/farmakodynamiska analyser genomfördes på 211 patienter med
hyperurikemi och gikt, vilka behandlades med febuxostat 40–240 mg dagligen. Generellt sett
överensstämmer de farmakokinetiska parametrar som beräknats utifrån dessa analyser för febuxostat
med dem som erhållits hos friska försökspersoner, vilket indikerar att friska försökspersoner är
representativa för farmakokinetiska/farmakodynamiska utvärderingar i patientpopulationen med gikt.
Absorption
Febuxostat absorberas snabbt (tmax på 1,0–1,5 timmar) och väl (minst 84 %). Efter engångsdoser eller
upprepade orala doser på 80 och 120 mg dagligen, är Cmax ca 2,8–3,2 mikrog/ml respektive
5,0-5,3 mikrog/ml. Absolut biotillgänglighet för febuxostats tablettformulering har inte studerats.
Efter upprepade orala doser på 80 mg en gång dagligen eller en engångsdos på 120 mg tillsammans
med en måltid med högt fettinnehåll, sänktes Cmax med 49 % respektive 38 % och AUC med 18 %
respektive 16 %. Ingen kliniskt signifikant förändring i procentuell sänkning av
urinsyrakoncentrationen i serum observerades dock när detta testades (80 mg upprepad dos).
Febuxostat kan därmed tas utan hänsyn till mat.
Distribution
Den skenbara distributionsvolymen vid steady-state (Vss/F) för febuxostat varierar mellan 29 och 75 l
efter orala doser på 10–300 mg. Febuxostats plasmaproteinbindning är ca 99,2 % (främst till albumin)
och är konstant i det koncentrationsområde som uppnås med doserna 80 och 120 mg.
Plasmaproteinbindningen av aktiva metaboliter varierar mellan ca 82 % och 91 %.
Metabolism
Febuxostat metaboliseras i stor omfattning genom konj |
