|
Remicade, Pulver till infusionsvätska 100 mg, Schering-Ploug
|
Drug Description
1 injektionsflaska innehåller: Infliximab 100 mg, sackaros, polysorbat 80, monobasisk natriumfosfat, dibasisk natriumfosfat.
Presentation
Pulver till infusionsvätska 100 mg
Indications
Reumatoid artrit: Såväl symptomatisk behandling som förbättring av fysisk funktion hos patienter med aktiv sjukdom där svaret på sjukdomsmodifierande läkemedel, inklusive metotrexat, har varit otillräckligt. I denna patientgrupp har en lägre progressionstakt av ledskada påvisats, mätt med röntgen. Effekt och säkerhet har enbart visats i kombination med metotrexat.
Crohns sjukdom: Behandling av svår, aktiv Crohns sjukdom hos patienter som inte har svarat trots fullständig och adekvat behandling med en kortikosteroid och/eller ett immunosuppressivt läkemedel.
Behandling av fistulerande Crohns sjukdom hos patienter som inte svarat trots fullständig och adekvat konventionell behandling.
Adult Dosage
REMICADE är avsedd för intravenös behandling av vuxna och har inte studerats på barn (0—17 år).
REMICADE ska ges under kontroll av en specialistläkare med erfarenhet av att diagnostisera och behandla reumatoid artrit eller inflammatoriska tarmsjukdomar. Alla patienter som fått REMICADE ska observeras under minst 1—2 timmar efter infusion med avseende på biverkningar. Akututrustning såsom adrenalin, antihistaminer, kortikosteroider och utrustning för att upprätthålla fria luftvägar måste finnas tillgängliga.
Reumatoid artrit: 3 mg/kg ges som intravenös infusion under 2 timmar och åtföljs av ytterligare infusioner med doser på 3 mg/kg 2 och 6 veckor efter den första infusionen, därefter var 8:e vecka. Patienterna måste ha samtidig pågående metotrexatbehandling.
Svår, aktiv Crohns sjukdom: 5 mg/kg givet som en intravenös infusion under en 2-timmars period.
Fistulerande Crohns sjukdom: Initialt ges en infusion på 5 mg/kg under en 2-timmars period som åtföljs av ytterligare infusioner med samma dos 2 och 6 veckor efter den första infusionen.
Upprepad behandling: För reumatoid artrit har effekt och säkerhet visats för upprepad behandling var 8:e vecka. För Crohns sjukdom har effekt av långtidsbehandling ej visats.
Förnyad behandling: Om tecken och symptom på sjukdomen återkommer, kan förnyad behandling med REMICADE ges inom 14 veckor efter den senaste infusionen. Förnyad behandling med REMICADE efter ett uppehåll på 2 till 4 år efter senaste infusionen har förknippats med en fördröjd överkänslighetsreaktion hos ett signifikant antal patienter med Crohns sjukdom. Efter ett behandlingsuppehåll på 15 veckor till 2 år är risken för fördröjd överkänslighet efter förnyad administrering okänd. Efter ett läkemedelsuppehåll på 15 veckor kan därför inte förnyad behandling rekommenderas.
Contra Indications
Allvarliga infektioner såsom sepsis, abscesser, tuberkulos och opportunistiska infektioner. Anamnes på överkänslighet mot infliximab eller mot andra murina proteiner eller mot något hjälpämne.
Special Precautions
Infliximab har associerats med akuta infusionsrelaterade reaktioner, i sällsynta fall inkluderande anafylaktisk chock och fördröjda överkänslighetsreaktioner.
Akuta infusionsreaktioner kan utvecklas inom sekunder eller inom några timmar efter infusion och inträffar mest sannolikt under den första och andra infusionen. Om dessa reaktioner inträffar måste infusionen omedelbart avbrytas.Akututrustning såsom adrenalin, antihistaminer, kortikosteroider och utrustning för att upprätthålla fria luftvägar måste finnas tillgängliga. Patienterna kan förbehandlas med t ex antihistaminer och/eller paracetamol för att motverka milda och övergående reaktioner.
Antikroppar direkt riktade mot infliximab (humana anti-chimära antikroppar - HACA) kan utvecklas hos vissa patienter och kan i sällsynta fall orsaka allvarliga allergiska reaktioner. Patienter som är intoleranta mot metotrexat eller andra icke-kortikosteroida immunosuppressiva medel (såsom azatioprin och 6-merkaptopurin) och som avbryter behandlingen med immunosuppressiva medel före behandlingen med REMICADE, löper potentiellt en större risk att utveckla dessa antikroppar. Antikropparna kan inte alltid detekteras i serumprover. Om allvarliga rektioner uppstår, ska symptomatisk behandling ges och behandlingen med REMICADE avbrytas.
En fördröjd överkänslighetsreaktion (inom 3-12 dygn efter upprepad behandling) har observerats hos ett betydande antal patienter med Crohns sjukdom (25%) där behandling med infliximab upprepades efter ett behandlingsuppehåll på 2 till 4 år. Patienter ska omedelbart söka medicinsk hjälp om de upplever några fördröjda biverkningar (se Biverkningar). Om behandlingen upprepas efter en längre period, ska patienterna noggrant övervakas med avseende på tecken och symptom på fördröjd överkänslighetsreaktion.
Tumörnekrosfaktor alfa (TNFα) medierar inflammation och modulerar det cellulära immunsvaret. Opportunistiska infektioner har rapporterats hos patienter behandlade med infliximab vilket tyder på nedsatt resistens mot infektioner. Det bör noteras att hämning av TNFα även kan maskera symptom på infektion såsom feber. Patienterna måste övervakas noggrant med avseende på infektioner under och efter behandlingen med REMICADE. På grund av att elimineringen av infliximab kan ta upp till 6 månader är det viktigt att övervaka patienterna noggrant under denna period. Behandlingen med REMICADE måste avbrytas om en patient utvecklar en allvarlig infektion eller sepsis.
Fall av aktiv tuberkulos inklusive miliartuberkulos, vissa med ovanlig extrapulmonell lokalisering har rapporterats hos patienter behandlade med REMICADE. Om aktiv tuberkulos misstänks bör behandlingen med REMICADE avbrytas till dess att diagnosen uteslutits eller att patienten behandlats i enlighet med gällande riktlinjer.
Innan behandlingen med REMICADE påbörjas ska patienterna kontrolleras med avseende på både aktiv och inaktiv ("latent") tuberkulos genom att ta upp en detaljerad sjukdomshistoria som inkluderar personlig historia av tuberkulos eller tidigare möjlig kontakt med tuberkulos och lämpliga undersökningar (lungröntgen och tuberkulinprov) ska övervägas. Förskrivare påminns om att falskt negativt tuberkulinprov kan erhållas hos patienter som är svårt sjuka eller immunosupprimerade och att falskt positivt tuberkulinprovsresultatkan erhållas hos patienter som tidigare fått BCG-vaccinering. Om inaktiv ("latent") tuberkulos diagnostiseras bör åtgärder vidtas för att förhindra aktivering av tuberkulos och risken/nyttan för patienten bör övervägas innan behandling med REMICADE påbörjas.
Patienter bör också instrueras att uppsöka läkare om tecken och/eller symptom på tuberkulos uppstår (t ex ihållande hosta, avmagring/viktminskning, subfebrilitet).
Om en patient behöver opereras under pågående behandling med infliximab måste lämpliga försiktighetsåtgärder vidtagas. Den relativa bristen på TNFα orsakad av anti-TNF-behandling, kan initiera en autoimmun process hos en subgrupp av genetiskt predisponerade patienter. Om en patient utvecklar ett lupusliknande syndrom efter behandling med REMICADE och har antikroppar mot dubbelsträngat DNA, måste behandlingen avbrytas.
Infliximab och andra medel som hämmar TNF alfa har i sällsynta fall associerats med exacerbation av kliniska symptom och/eller radiografiska tecken på demyeliniserande sjukdom som tyder på multipel skleros eller lokala demyeliniserande tillstånd såsom opticusneurit. En noggrann risk/nytta värdering rekommenderas när Remicade förskrivs till patienter med preexisterande eller nylig debut av symptom som överensstämmer med en diagnos på demyeliniserande tillstånd.
Farmakokinetiken för infliximab hos äldre patienter och patienter med lever- eller njursjukdomar har inte studerats. Det finns inte tillräckligt med prekliniska data för att dra slutsatser om infliximabs effekter på fertilitet och allmän reproduktionsförmåga. Det finns begränsad erfarenhet av säkerhet vid behandling med REMICADE för patienter som genomgått artroplastik.
Interactions
Studier på patienter med reumatoid artrit indikerar att samtidig användning av metotrexat minskar bildningen av antikroppar mot infliximab och ökar plasmakoncentrationerna av infliximab. Förändringarna sågs främst vid subterapeutiska dosnivåer (1 mg/kg). Resultaten är emellertid ovissa på grund av brister i metoderna som användes för serumanalyser av infliximab och antikroppar mot infliximab. Kortikosteroider tycks inte påverka farmakokinetiken för infliximab i kliniskt relevant utsträckning. Inget är känt angående möjliga interaktioner mellan infliximab och andra läkemedel.
Adverse Reactions
I kliniska studier med infliximab observerades biverkningar hos 36% av patienter behandlade med placebo och 57% av patienterna behandlade med infliximab. Mest rapporterade biverkningar var infusionsrelaterde biverkningar (dyspné, urtikaria och huvudvärk) vilket även var de vanligaste orsakerna till att behandlingen avbröts.
- Vanliga (>1/100) - Allmänna: Trötthet, bröstsmärta, ökad svettning, infusionsrelaterade reaktioner. Cirk.: Vallningar. CNS: Huvudvärk, svindel/yrsel. GI: Illamående, diarré, buksmärta, dyspepsi. Hud: Hudutslag, urtikaria, klåda, torr hud. Immunol.: Virusinfektion (t ex influensa, herpesinfektion), feber. Lever: Onormal leverfunktion. Luftvägar: Övre och nedre luftvägsinfektion (t ex bronkit, pneumoni), dyspné, sinuit.
- Mindre vanliga (1/100 - 1/1000) - Allmänna: Anafylaktiska reaktioner, frossa, stelhet, smärta. Blod: Anemi, leukopeni, lymfadenopati, lymfocytos, lymfopeni, neutropeni, trombocytopeni. Cirk.: Ekkymos/hematom, hypertoni, hypotoni, synkope, petekier, tromboflebit, arytmi, bradykardi, palpitation, cyanos, perifer ischemi, vasospasm, ödem, blodvallningar. GI: Förstoppning, gastroesofageal reflux, keilit, divertikulit. Hud: Svampdermatit/onykomykos, eksem/seborré, hordeolum, blåsutslag, furunkulos, periorbitalt ödem, hyperkeratos, fotosensitivitetsreaktion, rosacea, vårtor, reaktioner vid injektionsstället, onormal hudpigmentering/hudfärgning, alopeci. Immunol.: Abscess, celluliter, monoliasis, sepsis, försvårad läkning, bakteriell infektion, tuberkulos, svampinfektion, autoantikroppar, lupusliknande syndrom, komplementfaktorabnormalitet. Lever: Kolecystit. Luftvägar: Epistaxis, bronkospasm, pleurit, allergisk luftvägsinfektion, pulmonellt ödem. Muskuloskel.: Myalgi, artralgi. Neurol.: Somnolens. Exacerbation av demyeliniserande sjukdom som tyder på multiple skleros. Psyk.: Depression, förvirring, agitation, amnesi, apati, nervositet. Urogenital.: Pyelonefrit, urinvägsinfektion, vaginit. Ögon: Konjunktivit, endoftalmit, keratokonjunktivit.
- Sällsynta (< 1/1000) - Allmänna: Anafylaktisk chock. Immunol.: Opportunistiska infektioner såsom, pneumocystis carinii pneumoni (PCP), histoplasmos, coccidioidomycos, aspergillos och esofageal candidiasis. Neurol.: Lokala demyeliniserande tillstånd såsom opticusneurit, polyneuropati, Guillain-Barrés syndrom, domningar, stickningar.
I kliniska studier noterade 19% av patienter behandlade med infliximab biverkningar under infusionen eller inom 2 timmar efter infusionen, jämfört med 8% av patienter behandlade med placebo. Behandlingen avbröts hos 1,9% av patienterna och alla patienterna återhämtade sig med eller utan medicinsk behandling. Infusionsrelaterade biverkningar inträffade något oftare under den första än under de följande infusionerna.
Av 40 patienter som fick upprepad behandling med infliximab efter ett behandlingsuppehåll på 2 till 4 år, noterade 10 patienter biverkningar som uppträdde 3 till 12 dagar efter infusion, s k fördröjd överkänslighetsreaktion. Hos 6 av dessa patienter betraktades biverkningarna som allvarliga. Tecken och symptom inkluderade myalgi och/eller artralgi med feber och/eller utslag, klåda, ansikts-, hand- eller läppödem, dysfagi, urtikaria, halsont och/eller huvudvärk.
Patienter som utvecklade antikroppar mot infliximab var mer benägna att utveckla infusionsrelaterade reaktioner.
I kliniska studier med engångsdoser och multipla doser av infliximab från 1 till 20 mg/kg fann man antikroppar mot infliximab hos 24% av patienterna med någon immunosuppressiv behandling och hos 37% av patienterna utan immunosuppressiv behandling. Hos patienter med reumatoid artrit som fick den rekommenderade upprepade behandlingsregimen tillsammans med metotrexat, utvecklade 8% av patienterna antikroppar mot infliximab. På grund av metodologiska brister kunde ett negativt test inte utesluta närvaro av antikroppar mot infliximab. Vissa patienter som utvecklade höga titrar av antikroppar mot infliximab visade tecken på minskad effekt. I kliniska studier fick 32% av patienter behandlade med infliximab infektioner jämfört med 22% av patienter behandlade med placebo. Allvarliga infektioner, såsom pneumoni, rapporterades hos 5% av både patienter behandlade med infliximab och patienter behandlade med placebo.
Efter marknadsintroduktionen har opportunistiska infektioner såsom tuberkulos, pneumocystis carinii pneumoni (PCP), histoplasmos, koccidioidomykos, aspergillos och esofagal candidainfektion rapporterats.
I kliniska studier med infliximab och under långtidsuppföljning på 3 år, motsvarande 1 385 patientår, upptäcktes 4 fall av lymfom och 10 andra maligniteter jämfört med en malignitet hos placebobehandlade patienter observerade under 189 patientår. De observerade frekvenserna och incidenserna var jämförbara med de man kunde förvänta av den population som studerades. Det är okänt om kronisk exponering av infliximab ökar incidensen av dessa tillstånd. Immunosuppressiva långtidseffekter vid samtidig användning av metotrexat och infliximab bör beaktas.
I kliniska studier ökade andelen ANA-positiva patienter behandlade med infliximab från 43% före behandlingen till 57% vid den sista utvärderingen. Ungefär 17% av de patienter som behandlats med infliximab utvecklade anti-dsDNA-antikroppar. Kliniska tecken som vid ett lupusliknande syndrom har i sällsynta fall utvecklats. Normalisering av anti-dsDNA-nivåerna inträdde efter att behandlingen med infliximab avbrutits.
Manufacturer
Schering-Plough AB |
|
