|
Granocyte®, Injektionssubstans I+II 33.6 milj. IE, Aventis P
|
Drug Description
I. Pulver till injektions- eller infusionsvätska: 1 injektionsflaska innehåller: Lenograstim 13,4 miljoner IE (0,105 mg) eller 33,6 miljoner IE (0,263 mg) och arginin, fenylalanin, metionin, mannitol, Polysorbat 20 och saltsyra.
II. Vätska till injektions- eller infusionsvätska: 1 förfylld spruta innehåller: 1 ml vatten för injektion.
Presentation
Injektionssubstans I+II 13,4 milj. IE Injektionssubstans I+II 33,6 milj. IE
Indications
Reduktion av neutropeniperioders längd hos patienter med tumörsjukdomar (gäller ej myeloiska leukemier och närbesläktade tillstånd) som genomgår myeloablation följt av benmärgstransplantation (BMT) och som anses ha ökad risk för längre tids svår neutropeni. Reduktion av neutropeniperioders längd och reduktion av därtill associerade komplikationer hos patienter med tumörsjukdomar som behandlas med cytostatikaregimer där incidensen febril neutropeni är betydande.
Mobilisering av perifera stamceller (PBPC).
Vid användning av GRANOCYTE tillsammans med cytostatika med kumulativ eller uttalad benmärgstoxicitet gentemot trombocytproduktionen (nitrosurea, mitomycin) har säkerheten inte fastställts. Administration av GRANOCYTE kan även öka toxiciteten hos dessa preparat beträffande trombocytproduktionen.
Adult Dosage
GRANOCYTE 13,4 miljoner IE/flaska (0,105 mg) kan användas till patienter med kroppsyta upp till 0,7 m2. GRANOCYTE 33,6 miljoner IE/flaska (0,263 mg) kan användas till patienter med kroppsyta upp till 1,8 m2.
Äldre personer: Klinisk erfarenhet på äldre är begränsad och specifika doseringsanvisningar kan därför inte ges.
Vid benmärgstransplantation: GRANOCYTE bör administreras dagligen med den rekommenderade dosen 150 µg (19,2 miljoner IE)/m2 kroppsyta/dag. Ges som en 30 minuters intravenös infusion, utspädd i isoton koksaltlösning, eller som en subkutan injektion, med början dagen efter transplantationen (se anvisningar för hantering nedan). GRANOCYTE bör ges dagligen till dess att förväntat nadir har passerats och granulocytantalet återvänt till en stabil nivå.
Behandlingen skall ej ges mer än 28 dagar i följd. Granulocytantalet kan förväntas ha återgått till det normala 14 dagar efter benmärgstransplantationen, hos 50% av patienterna.
Vid cytostatikabehandling: GRANOCYTE bör administreras dagligen med den rekommenderade dosen 150 µg (19,2 miljoner IE)/m2 kroppsyta/dag, motsvarande 5 µg (0,64 miljoner IE)/kg/dag. Ges som subkutan injektion med början dagen efter avslutad cytostatikabehandling. GRANOCYTE bör ges dagligen till dess att förväntat nadir har passerats och granulocytantalet återvänt till en stabil nivå. Behandlingen skall ej ges mer än 28 dagar i följd.
En övergående ökning av granulocytantalet kan inträffa under de två första dagarnas behandling. GRANOCYTE-behandlingen bör dock ej avbrytas eftersom påföljande nadir vanligen inträffar tidigare och återhämtning sker snabbare om behandlingen fortsättes.
Vid mobilisering av perifera stamceller: Efter cytostatikabehandling bör GRANOCYTE administreras dagligen med den rekommenderade dosen 150 µg (19,2 miljoner IE)/m2 kroppsyta/dag, motsvarande 5 µg (0,64 miljoner IE)/kg/dag. Ges som en subkutan injektion med början dagen efter avslutad cytostatikabehandling till dess förväntat nadir har passerats och granulocytantalet återvänt till normalt intervall.
Leukaferes bör göras efter nadir när antalet neutrofila granulocyter stiger eller efter bestämning av CD34+-celler i blodet med en validerad metod. För patienter som inte har genomgått extensiv cytostatikabehandling är ofta en leukaferes tillräcklig för att uppnå acceptabelt minimiutbyte (≥2,0×106 CD34+-celler per kg).
Vid mobilisering av perifera stamceller med enbart GRANOCYTE: GRANOCYTE bör administreras dagligen med den rekommenderade dosen 10 µg (1,28 miljoner IE)/kg/dag. Ges som en subkutan injektion i 4 till 6 dagar. Leukaferes bör göras mellan dag 5 och 7. För patienter som inte fått extensiv cytostatikabehandling är det ofta tillräckligt med en leukaferes för att uppnå acceptabelt minimiutbyte (≥2,0×106 CD34+-celler per kg).
En skörd på ≥3×106 CD34+-celler per kg kroppsvikt erhålls med en leukaferes hos 83% av friska givare och med två leukafereser hos 97% av friska givare, efter en dos på 10 µg/kg givet subkutant en gång dagligen i 5—6 dagar.
Behandling bör endast ges i samråd med onkologiskt eller hematologiskt center med adekvat erfarenhet.
Val av mobiliseringsmetod: Kliniska studier där en och samma patientpopulation använts för jämförelsen och där ett och samma laboratorium använts för analysen, har visat att stamcellsskörden blev större när GRANOCYTE användes efter cytostatikabehandling än när det användes ensamt.
Behandlingskontroll: Med tanke på de potentiella risker som är förbundna med uttalad leukocytos, bör leukocytantalet kontrolleras regelbundet under behandling med GRANOCYTE. Om leukocytantalet överstiger 50×109/l efter förväntat nadir, bör behandlingen avbrytas omedelbart. Under perifer stamcellsmobilisering bör behandlingen med GRANOCYTE avbrytas om leukocytantalet ökar till >70×109/l.
Contra Indications
GRANOCYTE skall ej ges till patienter med känd överkänslighet mot något av innehållsämnena i produkten.
GRANOCYTE skall inte ges samtidigt med cytostatika.
GRANOCYTE bör inte ges till patienter med myeloisk malignitet förutom primär akut myeloisk leukemi (AML) eller med primär akut myeloisk leukemi och ålder under 55 år och/eller med primär akut myeloisk leukemi med gynnsam karyotyp, d v s t(8;21), t(15;17) och inv(16).
Special Precautions
Malign celltillväxt: G-CSF kan befrämja tillväxten av myeloiska celler in vitro och liknande effekt kan ses för vissa icke-myeloiska celler in vitro. Säkerheten och effekten av GRANOCYTE hos patienter med myelodysplasi, sekundär akut myeloisk leukemi eller kronisk myeloisk leukemi har inte dokumenterats. GRANOCYTE bör därför inte användas vid dessa indikationer. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid att skilja mellan kronisk myeloisk leukemi i blasttransformation och akut myeloisk leukemi.
Kliniska studier har inte kunnat fastställa huruvida GRANOCYTE påverkar övergången av myelodysplastiskt syndrom till akut myeloisk leukemi. GRANOCYTE bör därför användas restriktivt vid varje tänkbart premalignt myeloiskt tillstånd. Då vissa tumörer med ospecifika karakteristika undantagsvis kan uttrycka en G-CSF receptor, bör försiktighet iakttas om en tumör oväntat tillväxer samtidigt med rHuG-CSF behandling.
Lungbiverkningar: Uppkomst av pulmonella symtom och fynd (såsom hosta, feber och dyspné) i kombination med röntgenologiska tecken på lunginfiltrat samt försämring av lungfunktionen kan vara tidiga tecken på uppseglande respiratorisk insufficiens eller ARDS ("adult respiratory distress syndrome"). GRANOCYTE-injektionerna bör avbrytas och adekvat behandling sättas in.
Vid benmärgstransplantation: Effekten av GRANOCYTE på incidensen och svårighetsgraden av akut och kronisk GVH (Graft versus Host) har inte dokumenterats.
Risker förknippade med ökade cytostatikadoser: Säkerhet och effekt av GRANOCYTE vid intensifierad cytostatikabehandling är ej fastställd. GRANOCYTE bör ej användas för att minska intervallet mellan behandlingscyklerna eller för att öka cytostatikadoserna utanför fastställda gränser. I en fas II-studie av GRANOCYTE vid intensifiering av cytostatikabehandling visade sig toxicitet mot andra organ än benmärgen vara den begränsande faktorn.
Mobilisering av perifera stamceller hos friska givare: Mobilisering av perifera stamceller har inget direkt värde för friska individer. Effekt och säkerhet av användning av GRANOCYTE har inte utvärderats hos givare över 60 års ålder, varför metoden inte rekommenderas i denna åldersgrupp. Detta gäller även minderåriga donatorer.
Enstaka fall av mjältruptur har rapporterats hos friska givare efter administration av G-CSF. Mjältens storlek bör därför kontrolleras. Mjältruptur bör övervägas hos givare med smärta i övre delen av buken eller skuldersmärta.
Inga sequelae har rapporterats från långtidsuppföljning av ett litet antal givare som följts upp till 6 år. Trots detta kan det finnas risk för stimulering av en malign myeloisk cellinje. Därför rekommenderas en systematisk uppföljning och journalföring avseende stamcellsdonation vid de centra där aferes utförs.
Övriga försiktighetsåtgärder: Hos patienter med kraftigt nedsatt lever- eller njurfunktion har säkerhet och effekt av GRANOCYTE ej dokumenterats.
Hos patienter med kraftigt minskat antal myeloiska stamceller (t ex till följd av tidigare intensiv strål- eller cytostatikabehandling) kan kapaciteten att bilda neutrofila granulocyter vara reducerad och säkerheten av GRANOCYTE har inte kunnat fastställas.
Barn: Säkerhet och effekt av GRANOCYTE har dokumenterats på patienter äldre än 2 år vid benmärgstransplantation.
Interactions
GRANOCYTE rekommenderas ej i intervallet 24 timmar före till 24 timmar efter cytostatikabehandling på grund av snabbt delande cellers känslighet för cytostatika. Tänkbara interaktioner med andra hematopoetiska tillväxtfaktorer och cytokiner har ännu ej studerats i kliniska studier.
Adverse Reactions
Vid benmärgstransplantation: Särskild uppmärksamhet bör riktas på trombocytåterhämtningen då medelvärdet för trombocytantalet var lägre hos patienter behandlade med GRANOCYTE jämfört med placebo, i dubbelblinda, placebokontrollerade studier. Detta resulterade dock inte i någon ökning av incidensen av blodförlustrelaterade biverkningar och antal dagar, i median, från BMT till sista trombocytinfusionen var liknande i båda grupperna.
I placebokontrollerade studier var frekvensen av de oftast rapporterade biverkningarna (15% i minst en behandlingsgrupp) på samma nivå för GRANOCYTE som för placebo. Biverkningarna, som var sådana som vanligen ses vid cytostatikabehandling (infektion/inflammatorisk sjukdom i munhålan, feber, diarré, utslag, buksmärta, kräkning, håravfall, sepsis och infektion), hade sannolikt inget samband med och motverkades inte heller av GRANOCYTE.
Kemoterapiinducerad neutropeni: I kliniska studier var de vanligast rapporterade biverkningarna desamma för patienter behandlade med GRANOCYTE som för patienter som erhöll placebo. De vanligast rapporterade biverkningarna var alopeci, illamående, krﾤkning, feber och huvudvärk, liknande de som observerats hos patienter som behandlats med cytostatika. En något högre incidens av skelettsmärta (ca 10% högre) och reaktion på injektionsstället (ca 5% högre) rapporterades hos patienter som behandlats med GRANOCYTE.
- Vanliga (>1/100) - Allmänna: Reaktion på injektionsstället. Muskuloskel.: Muskel- och skelettvärk.
- Sällsynta (< 1/1000) - Luftvägar: Lunginfiltrat.
Säkerheten vid användning av GRANOCYTE samtidigt med cytostatika med kumulativ benmärgstoxicitet eller dominerande toxicitet mot trombocytopoesen (nitrosurea, mitomycin) har inte fastställts. Användning av GRANOCYTE kan resultera i förstärkt toxicitet framför allt mot trombocytproduktionen.
Vid mobilisering av perifera stamceller:
Tabellen visar de vanligast förekommande biverkningarna hos friska givare som behandlats med GRANOCYTE.
- Vanliga (>1/100) - Allmänna: Huvudvärk, asteni. Lever: Övergående ökning av ASAT och/eller ALAT samt alkaliska fosfataser. Muskuloskel.: Muskel- och skelettvärk.
Risken att smärta ska förekomma är större hos individer med höga peak-värden för vita blodkroppar, särskilt vid värden ≥50×109/l. Leukocytos (≥ 50×109/l) rapporterades hos 24% av givarna och trombocytopeni (trombocytantal <100×109/l), som bedömts ha samband med aferesen, hos 42%.
Övriga biverkningar:Lunginfiltrat har rapporterats, i vissa fall resulterande i respiratorisk insufficiens eller ARDS ("adult respiratory distress syndrome"), som kan vara fatalt. Allergiska reaktioner inklusive enstaka fall av anafylaktisk chock har rapporterats i mycket sällsynta fall under behandling med GRANOCYTE. I mycket sällsynta fall har hudvaskulit rapporterats hos patienter som behandlats med GRANOCYTE. Sweet's syndrom, erythema nodosum och pyoderma gangrenosum har rapporterats i mycket sällsynta fall. Dessa har huvudsakligen beskrivits hos patienter med hematologisk malignitet, något som är känt i samband med neutrofil dermatos, men har även förekommit vid neutropeni av icke-malign orsak. Lyell's syndrom har rapporterats i mycket sällsynta fall. Förhöjning av ASAT, ALAT och/eller ALP har rapporterats under behandling med lenograstim. I de flesta fall förbättrades leverfunktionen efter utsättande av lenograstim.
Manufacturer
Aventis Pharma AB |
|
