|
TOP
|
|
Vancocin®, Infusionssubstans, Eli Lilly Sweden AB
|
Drug Description
1 injektionsflaska innehåller: Vancomycinhydroklorid motsvarande 500 mg resp. 1 g vancomycin.
Presentation
Infusionssubstans
Indications
Vancomycin bör förbehållas patienter med allvarliga infektioner orsakade av multiresistenta grampositiva bakterier (speciellt meticillinresistenta Staphylococcus aureus, koagulasnegativa stafylokocker eller enterokocker) eller patienter med överkänslighet mot andra antibakteriella medel.
Adult Dosage
VANCOCIN bör endast ordineras av eller i samråd med infektionsspecialist.
Dosen bör anpassas individuellt och efter njurfunktion.
Vuxna: Normaldos 1 g intravenöst var 12:e timme.
Barn: Normaldos 20 mg/kg kroppsvikt var 12:e timme. Till nyfödda barn initialt 15 mg/kg följt av 10 mg/kg var 12:e timme upp till 1 veckas ålder, var 8:e timme upp till 4 veckors ålder.
Vid nedsatt njurfunktion: Förlängt dosintervall eller minskad dos tillämpas för att erhålla lämpliga serumkoncentrationer. Initialdosen bör dock vara minst 15 mg/kg. Följande doseringstabell kan tjäna som vägledning när det gäller patienter med nedsatt njurfunktion.
- Kreatinin- - Dos VANCOCIN
- clearance - mg/dygn
- ml/min -
- > 100 - 2000 — 1500
- 100 — 70 - 1500 — 1000
- 70 — 30 - 1000 — 500
- 20 - 300
- 10 - 150
Hos patienter som saknar njurfunktion är underhållsdosen omkring 1,9 mg/kg/dygn. Vanligen ges en dos av 1 g var 7:e till 10:e dag.
Intravenös infusion Innehållet i varje flaska VANCOCIN löses i 10 ml (500 mg) respektive 20 ml (1g) sterilt vatten.
Stamlösningen spädes ytterligare med minst 100 ml (500 mg) respektive 200 ml (1g) natriumkloridlösning 9 mg/ml eller glukoslösning 50 mg/ml och ges som intravenös infusion. Infusionshastigheten bör helst ej överstiga 10 mg/min.
Behandlingskontroll
Rekommendation för koncentrationsbestämning: Prov bör tagas under 2:a behandlingsdagen omedelbart före nästa dos och 1 timme efter avslutad infusion. Serumkoncentrationen bör för dessa prov ej överstiga 15 resp. 50 mg/l. Vanligtvis rekommenderas 2—3 koncentrationsbestämningar per vecka.
För att undvika pseudoallergiska reaktioner och flebiter bör vancomycin ges långsamt intravenöst under minst 60 minuter.
Contra Indications
Överkänslighet mot vancomycin.
Special Precautions
Försiktighet vid njurinsufficiens. Samtidig behandling med andra potentiellt oto- och nefrotoxiska medel bör undvikas. Kombination med aminoglykosider ökar kraftigt risken för nefrotoxicitet, men kan dock övervägas vid livshotande infektioner.
På grund av att vancomycinresistens har utvecklats av vissa bakteriestammar bör vancomycin ej användas rutinmässigt för empirisk behandling av feberepisoder hos neutropena patienter, för behandling av patienter med misstänkt septikemi där enstaka blododling visat växt av multiresistenta koagulasnegativa stafylokocker, såvida inte stark misstanke om etiologiskt samband föreligger, som profylax mot kolonisation av centrala venkatetrar, inklusive Port-a-Cath, rutinmässigt som preoperativ profylax. Snabb administrering (t ex över några minuter) kan orsaka stort blodtrycksfall och i ytterst sällsynta fall hjärtstillestånd.
Interactions
Kombination med p-piller kan kräva dosanpassning, C.
Se speciellt avsnitt märkt , J01 Antibakteriella medel för systemiskt bruk. Se även under Varningar och försiktighet.
Adverse Reactions
De vanligaste förekommande biverkningarna är flebit och pseudoallergiska reaktioner i samband med alltför snabb infusion, som kliniskt kan vara svåra att särskilja från immunmedierade överkänslighetsreaktioner.
- Vanliga (>1/100) - Allmänna: Pseudoallergiska reaktioner, rodnad på överkroppen, smärta. Cirk.: Blodtrycksfall, tromboflebit. Hud: Urtikaria, pruritus. Luftvägar: Stridor, andnöd. Muskuloskel.: Muskelspasmer. Urogenital.: Förhöjt serumkreatinin och serumureakväve som tecken på nefrotoxicitet.
- Mindre vanliga (1/100 - 1/1000) - Öron: Hörselnedsättning.
- Sällsynta (< 1/1000) - Allmänna: Anafylaktiska reaktioner, feber, frossa, yrsel. Blod: Trombocytopeni, neutropeni, eosinofili, agranulocytos. Cirk.: Hypotension, vaskulit. GI: Illamående, pseudomembranös kolit. Hud: Exfoliativ dermatit, toxisk epidermal nekrolys, Stevens-Johnson syndrom, IgA-utlöst bullös dermatos. Urogenital.: Interstitiell nefrit, akut njursvikt. Öron: Tinnitus.
Ett fåtal fall av reversibel agranulocytos respektive pseudomembranös kolit har rapporterats.
Om pseudoallergiska reaktioner uppkommer är det i allmänhet inte nödvändigt att sätta ut vancomycin. Vid fortsatt terapi bör försiktighet iakttagas och infusionshastigheten minskas.
Ototoxiciteten kan vara reversibel eller permanent och har huvudsakligen rapporterats hos patienter som givits överdoser och patienter med tidigare hörselnedsättning samt vid samtidig terapi med andra ototoxiska läkemedel såsom aminoglykosider.
Manufacturer
Eli Lilly Sweden AB |
|
