|
Betaferon®, Injektionssubstans I+II 8 milj. IE, Schering Nor
|
Drug Description
1 injektionsflaska med pulver innehåller: Interferon beta-1b 9,6 miljoner IE, albumin. human. 15 mg, D-glucos. 15 mg.
1 ml vätska till injektionsvätska innehåller: Natr. chlorid. 5,4 mg, acid. hydrochlorid. ad pH 5,0—7,0, aq. ad iniect. ad 1 ml.
Presentation
Injektionssubstans I+II 8 milj. IE
Indications
BETAFERON är indicerat för skovvis förlöpande och sekundär progressiv multipel skleros.
För skovvis förlöpande MS är BETAFERON indicerat för reduktion av frekvensen och svårighetsgraden av kliniska skov hos ambulanta patienter (d v s för patienter som kan gå utan hjälp) med den skovformiga formen av MS ("relapsing-remitting multiple sclerosis"), vilken kännetecknas av åtminstone två attacker av neurologisk funktionsnedsättning under den föregående 2—årsperioden, följda av fullständig eller ofullständig återhämtning.
Vid sekundär progressiv MS är BETAFERON indicerat för att fördröja utvecklingen av sjukdomen och minska frekvensen av skov.
Adult Dosage
Behandling med BETAFERON skall initieras av läkare med erfarenhet av behandling av MS. Rekommenderad dos av BETAFERON är 0,25 mg (8,0 miljoner IE) d v s 1 ml av den färdigberedda lösningen injiceras subkutant 1 gång varannan dag. Optimal dosering är inte fullständigt klarlagd.
Man kan för närvarande inte säga hur länge en patient skall behandlas. Effekt av behandling under mer än 2 år har inte tillfredsställande visats för skovvis förlöpande MS. För sekundär progressiv MS har effekt av behandling i 2 år och med begränsade data i upp till 3 år visats i kontrollerade studier. En fullständig klinisk undersökning bör göras efter 2 år hos samtliga patienter. Behandlande läkare skall avgöra från fall till fall om behandling under längre tid skall fortsätta.
Data från behandling för längre tid än 3 år föreligger inte. Behandling rekommenderas inte för patienter med skovvis förlöpande MS som haft mindre än 2 skov under de 2 föregående åren.
Om patienten inte svarar på behandlingen, t ex om en stadig progress ses enligt EDSS-skalan under en 6-månadersperiod eller om det, utöver BETAFERON-behandling, krävs en behandling med ACTH eller kortikosteroider i 3 kurer eller mer under en 1-års period skall behandlingen med BETAFERON avbrytas.
Effekt och biverkningar av BETAFERON har inte undersökts hos barn och ungdomar under 18 år.
Klinik: Patienter som erhållit BETAFERON visade en reduktion av frekvensen (30%) och svårighetsgraden av kliniska skov. Dessutom har en minskning av antalet sjukhusvistelser, föranledda av sjukdomen, samt en förlängning av den skovfria perioden noterats. Någon effekt på längden av skoven, symptomen mellan skoven eller på sjukdomsutvecklingen har hittills inte visats. Effekten av BETAFERON på graden av handikapp har inte visats vid skovvis förlöpande MS.
Vid sekundär progressiv MS är BETAFERON indicerat för att fördröja utvecklingen av sjukdomen och för att minska frekvensen av skov. I jämförelse med placebo har hos patienter som behandlats med BETAFERON visats en statistiskt signifikant fördröjning av tiden till progress av sjukdomen. Behandlingseffekten sågs hos patienter med skov eller utan skov vid samtliga grader av handikapp som studerats (patienter med lindrig sjukdomsform och patienter som inte kan gå har inte undersökts). Hos de patienter som behandlats med BETAFERON sågs i jämförelse med placebo en statistiskt signifikant fördröjning av tiden till dess att patienterna blir rullstolsbundna. Se även avsnitt Farmakodynamik. Patienter med sekundär progressiv MS som behandlats med BETAFERON fick en minskad frekvens (30%) av kliniska skov. BETAFERON har inte visats ha någon effekt på skovens längd.
Alla patienter i de kliniska studierna svarade inte på behandlingen med BETAFERON. En försämring av skoven hos några patienter observerades även trots behandling. Det finns inga kliniska kriterier med vars hjälp man kan förutsäga om den individuella patienten kommer att svara på behandlingen eller få en försämring under behandlingens gång. Det finns heller inga data beträffande inverkan av BETAFERON på förmågan hos patienter med skovvis förlöpande MS att utföra vardagliga aktiviteter.
BETAFERON har ännu inte prövats på patienter med primär progressiv multipel skleros.
Contra Indications
Graviditet, överkänslighet mot naturligt eller rekombinant interferon eller mot humant albumin, allvarliga depressiva störningar och/eller självmordstankar, icke-kompenserad leversjukdom, epilepsi som inte är kontrollerad genom behandling.
Special Precautions
Patienter som skall behandlas med BETAFERON skall informeras om att depression och självmordstankar kan vara möjliga biverkningar av behandlingen och att i sådana fall genast kontakta sin läkare. I sällsynta fall kan dessa symptom resultera i självmordsförsök. Patienter som uppvisar depressiva störningar och självmordstankar skall noggrant observeras och ett avbrytande av behandlingen bör övervägas.
BETAFERON skall ges med försiktighet till patienter med anamnes på kramptillstånd och depressiva störningar eller till de som erhåller behandling med antiepileptika (se Interaktioner). BETAFERON skall också användas med försiktighet till patienter med pågående depressiva störningar eller till de som lider av pågående hjärt-kärlsjukdom.
Allvarliga överkänslighetsreaktioner kan uppträda (sällsynta, men svåra reaktioner som bronkospasm, anafylaxi och urtikaria). I svåra fall av allvarlig överkänslighet skall BETAFERON-behandlingen avbrytas och lämpliga medicinska åtgärder vidtagas.
Övriga måttliga till svåra bieffekter kan erfordra modifiering av doseringsschemat för BETAFERON eller avbrytande av behandlingen. Hematologistatus och differentialräkning av vita blodkroppar skall bestämmas före och regelbundet under behandling med BETAFERON. S-ASAT, S-ALAT- och γ-GT nivåer skall bestämmas innan behandling börjar med BETAFERON och sedan upprepas vid regelbundna intervall.
Vid förhöjning av serumtransaminaser skall noggrann övervakning och undersökning genomföras och BETAFERON skall utsättas om höjningarna är betydande eller det finns samtidiga symptom som tyder på utveckling av hepatit. I frånvaro av kliniska tecken på leverskada och efter normalisering av leverenzymer kan återinsättande av BETAFERON övervägas under noggrann uppföljning av leverfunktioner.
Det finns inga data över behandling av patienter med nedsatt njurfunktion. Njurfunktionen skall därför kontinuerligt kontrolleras hos dessa patienter.
45% av patienterna i de kliniska prövningarna uppvisade vid åtminstone ett tillfälle neutraliserande antikroppar mot interferon beta-1b i serum. â…“ av patienterna hade neutraliserande aktivitet med positiva titrar vid två på varandra följande tillfällen. Utvecklingen av neutraliserande aktivitet sammankopplas med en nedgång i klinisk effekt efter 18—24 månader.
Inga biverkningar har kopplats samman med utvecklingen av neutraliserande aktivitet. In vitro har det påvisats att antikroppar mot BETAFERON korsreagerar med naturligt interferon beta. Detta förhållande har dock inte undersökts in vivo och den kliniska relevansen av fyndet är oklart. Det finns endast begränsade och inkonklusiva data på patienter som har utvecklat neutraliserande aktivitet och därefter fullföljt BETAFERON-behandling.
Nekros på injektionsstället har rapporterats hos patienter som har använt BETAFERON (se Biverkningar). Nekrosen kan vara utbredd och omfatta såväl muskelfascia som fett, vilket därför kan resultera i ärrbildning. Ibland har debridering eller mer sällan hudtransplantation erfordrats och läkningsprocessen har tagit upp till 6 månader. Om patienten har flera sår, skall behandlingen med BETAFERON avbrytas till dess att läkning skett. Patienter med enstaka sår kan fortsätta med BETAFERON, förutsatt att nekrosen inte är alltför omfattande, eftersom erfarenheten visat att hos vissa patienter har nekrosen på injektionsstället läkt under behandling med BETAFERON. För att minimera risken för nekros på injektionsstället skall patienterna rekommenderas att använda en aseptisk injektionssteknik samt att växla injektionsställe för varje dos. Patientens injektionsteknik av läkemedlet skall regelbundet följas upp, särskilt om nekros har inträffat. Försiktighet skall iakttagas vid administrering av BETAFERON till patienter med benmärgshämning, anemi eller trombocytopeni; patienter som utvecklar neutropeni skall noggrant övervakas avseende utveckling av feber och infektion.
Enstaka fall av kardiomyopati har rapporterats. I fall att detta uppkommer och ett samband misstänks med BETAFERON skall behandlingen avbrytas.
Administrationen av cytokiner till patienter med en tidigare konstaterad monoklonal gammopati har satts i samband med utvecklingen av systemisk kapillärblödning med chockliknande symtom och dödlig utgång.
Interactions
Inga formella interaktionsstudier har utförts med BETAFERON. Effekten på metabolismen av andra läkemedel hos MS-patienter vid behandling varannan dag med 0,25 mg (8,0 miljoner IE) BETAFERON är inte känd. Förutom kortikosterioder och ACTH, kan användning av BETAFERON tillsammans med immunomodulatorer t ex cyclofosfamid, azatioprin, ciclosporin inte rekommenderas, då det saknas klinisk erfarenhet hos MS-patienter. Interferoner har rapporterats orsaka en reduktion av aktiviteten av hepatiskt cytokrom P450-beroende enzymer både hos människa och djur. Försiktighet bör därför iakttagas när BETAFERON administreras tillsammans med läkemedel som har ett smalt terapeutiskt index och vilka är beroende av det hepatiska cytokrom P450-systemet för clearance, t ex antiepileptika. Inga interaktionsstudier har utförts med antiepileptika. Ytterligare försiktighet skall iakttagas vid samtidig medicinering som påverkar de blodbildande organen.
Adverse Reactions
Erfarenheten av behandling med BETAFERON till patienter med MS är begränsad och följaktligen har biverkningar med låg incidens ännu inte rapporterats.
- Vanliga (>1/100) - Allmänna: Influensaliknande symptomkomplex (feber, frysningar, myalgi, svaghetskänsla, illamående och/eller svettningar). Blod: Övergående leukopeni. Cirk.: Palpitationer. Hud: Reaktioner vid injektionsstället såsom inflammation, smärta, urtikaria, klåda, rodnad, nekros. Lever: Övergående höjning av transaminaser. Luftvägar: Dyspné. Psyk.: Depression, ångest, självmordsförsök, förvirring. Urogenital.: Menstruella störningar hos premenopausala kvinnor.
- Mindre vanliga (1/100 - 1/1000) - Allmänna: Allvarliga överkänslighetsreaktioner (svåra akuta reaktioner t ex bronkospasm, anafylaxi, urtikaria). Psyk.: Emotionell labilitet.
- Sällsynta (< 1/1000) - Hud: Håravfall.
Antalet rektioner vid injektionsstället och frekvensen av influensaliknande symptomen avtar vanligtvis med tiden. Om patienter får hudsprickor, tillsammans med svullnad eller sekretion i anslutning till injektionsstället skall patienten rådas till att ta kontakt med sin läkare innan behandlingen med BETAFERON fortsätts (se Varningar och försiktighet).
Om allvarliga reaktioner uppkommer skall BETAFERON-behandlingen avbrytas och lämplig medicinsk behandling insättas. Vid den rekommenderade dosen, kan förhöjda värden av S-ASAT, S-ALAT och γ-GT förekomma och det finns rapporter om läkemedelsinducerad hepatit, där sambandet bedömts som möjligt. Leukopeni (lymfopeni, neutropeni) och anemi har rapporterats. Det finns rapporter om trombocytopeni med i sällsynta fall betydande minskning av antalet trombocyter.
Menstruationsstörningar kan uppträda hos premenopausala kvinnor. Tillfälligtvis kan illamående och kräkningar förekomma. Lågt kalcium och högt urinsyravärde har visat sig ha ett samband med BETAFERON-administrering. Ökad muskeltonus har rapporterats. Enstaka fall av kardiomyopati har rapporterats (se Varningar och försiktighet). I enstaka fall har störningar i tyroideafunktionen (hyper- såväl som hypotyreos) rapporterats och enstaka fall av dyspné, vilka satts i samband med BETAFERON-behandling. Lymfadenopati har också rapporterats.
Manufacturer
Schering Nordiska AB |
|
