|
Eprex®, Injektionsvätska, lösning 40000 IU/ml, Janssen-Cilag
|
Drug Description
1 ml injektionsvätska innehåller: Epoetin alfa 2 000 IE (16,8 mikrogram) aut 4 000 IE (33,6 mikrogram) aut 10 000 IE (84,0 mikrogram), aut 40 000 IE (336,0 mikrogram), polysorbat 80 0,30 mg, natr. chlorid. 4,38 mg, natr. dihydrogenophosph. dihydr. 1,16 mg, dinatr. phosph. dihydr. 2,23 mg, glycin. 5,0 mg et aq. ad iniect. q. s.
Presentation
Injektionsvätska, lösning 2000 IU/ml Injektionsvätska, lösning 4000 IU/ml Injektionsvätska, lösning 10000 IU/ml Injektionsvätska, lösning 40000 IU/ml
Indications
Anemi associerad med kronisk njursvikt hos barn och vuxna patienter i hemodialys och vuxna patienter i peritonealdialys. (Gäller 2 000, 4 000 och 10 000 IE/ml.)
Anemi av renalt ursprung följt av kliniska symtom hos vuxna patienter med nedsatt njurfunktion som ännu inte undergår dialys. (Gäller 2 000, 4 000 och 10 000 IE/ml.)
Anemi hos vuxna patienter som får kemoterapi mot solida tumörer, maligna lymfom eller multipelt myelom och för reduktion av transfusionsbehovet där risk för transfusion föreligger efter bedömning av patientens generella status (t ex kardiovaskulär status, anemi redan vid starten av kemoterapin). (Gäller 2 000, 4 000 och 10 000 IE/ml.)
EPREX kan användas för att öka utbytet av autologt blod från patienter i ett predonationsprogram. Användning av EPREX på denna indikation måste balanseras mot den rapporterade risken för tromboemboliska händelser. Behandlingen bör endast ges till patienter med moderat anemi (Hb 100—130 g/l och utan järnbrist) om blodsparande procedurer inte är tillgängliga eller är otillräckliga när ett stort elektivt kirurgiskt ingrepp kräver en större mängd blod (≥4 enheter blod för kvinnor eller ≥5 enheter blod för män).
EPREX kan användas för att minska risken för exponering av allogen blodtransfusion hos vuxna patienter utan järnbrist som ska genomgå större elektiv ortopedisk kirurgi, med risk för komplikationer i samband med transfusion. Användningen bör begränsas till patienter med måttlig anemi (Hb 100—130 g/l), som inte har tillgång till ett autologt predonationsprogram och där den förväntade blodförlusten är måttlig (900—1800 ml).
God blodhanteringspraxis bör alltid användas i samband med kirurgi.
Adult Dosage
Patienter med kronisk njursvikt
Den eftersträvade hemoglobinkoncentrationen är 100—120 g/l hos vuxna och 95—110 g/l hos barn. Hos patienter med kronisk njursvikt och kliniskt signifikant ischemisk hjärtsjukdom eller kronisk hjärtsvikt, skall hemoglobinkoncentrationen vid underhållsbehandling ej överstiga den övre gränsen av den eftersträvade hemoglobinkoncentrationen.
Järnstatus skall undersökas före och under behandlingen, och järntillskott ges vid behov. Dessutom skall andra orsaker till anemi såsom B12- eller folatbrist uteslutas före terapistart med epoetin alfa. Vid bristande svar på behandling med epoetin alfa skall orsakerna undersökas. Dessa inkluderar: Järn-, folat- eller vitamin B12-brist, aluminiumförgiftning, pågående infektion, inflammatoriska eller traumatiska episoder, ockult blodförlust, hemolys och benmärgsfibros oberoende av orsak.
Vuxna hemodialyspatienter
Subkutan administrering är att föredra framför intravenös.
Initialbehandling: 50 IE/kg 3 gånger per vecka subkutant eller intravenöst. När en dosförändring är nödvändig, skall detta ske med minst 4 veckors intervaller. Vid varje ändring bör dosen öka eller minska med 25 IE/kg 3 gånger per vecka.
Underhållsbehandling: Den rekommenderade totala veckodosen är mellan 75—300 IE/kg. Vid subkutan administrering är medeldosen 20—30% lägre än vid intravenös administrering. Om effekten vid subkutan administrering är dålig och inte kan förklaras av patientens tillstånd, kan intravenös administrering kortvarigt användas för att undersöka om den ringa effekten beror på otillräcklig resorption av läkemedlet hos patienten. Kliniska data tyder på att patienter med lågt initialt hemoglobin (<60 g/l) har behov av högre underhållsdos än patienter vars initiala anemi är mindre allvarlig(>80 g/l).
Barn i hemodialys
Initialbehandling: Se dosering för vuxna.
Underhållsbehandling: Barn <30 kg kräver i allmänhet en högre underhållsdos per kilo än barn >30 kg och vuxna. Vanlig dosering efter 6 månaders behandling:
vikt <10 kg: 75—150 IE/kg 3 gånger i veckan,
vikt 10—30 kg: 60—150 IE/kg 3 gånger i veckan,
vikt >30 kg: 30—100 IE/kg 3 gånger i veckan.
Vuxna predialyspatienter
Subkutan administrering är att föredra framför intravenös. Den maximala dosen bör inte överstiga 200 IE/kg 3 gånger i veckan.
Initialbehandling: 50 IE/kg 3 gånger per vecka, om nödvändigt följt av dosökning med 25 IE/kg 3 gånger i veckan till önskat målvärde uppnåtts. Dosökning bör ske med minst 4 veckors intervaller.
Underhållsbehandling: En Hb-koncentration mellan 100—120 g/l eftersträvas vilket vanligen uppnås med en underhållsdos på 17—33 IE/kg 3 gånger i veckan.
Vuxna patienter i peritonealdialys
Initialbehandling: Startdos 50 IE/kg subkutant 2 gånger i veckan.
Underhållsbehandling: När en Hb-koncentration mellan 100—120 g/l är uppnådd inleds en underhållsbehandling med 25—50 IE/kg 2 gånger i veckan, fördelat på 2 lika stora subkutana injektioner.
Vuxna cancerpatienter som får kemoterapi
Subkutan administrering bör väljas. Epoetin alfa bör ges till patienter med anemi (Hb≤105 g/l). Önskvärd Hb-koncentration är ca 120 g/l. Startdos är 150 IE/kg givet subkutant 3 gånger i veckan. Om Hb ökar med minst 10 g/l eller retikulocyttalet ökar ≥40 000 celler/µl över basalvärdet efter 4 veckors behandling, skall dosen bibehållas på 150 IE/kg. Om Hb ökar med <10 g/l och stigningen i retikulocyttalet <40 000 celler/µl över basalvärdet, ökas dosen till 300 IE/kg. Om Hb efter ytterligare 4 veckors behandling med 300 IE/kg har stigit ≥10 g/l eller retikulocyttalet har ökat ≥40 000 celler/µl skall dosen bibehållas vid 300 IE/kg. Om däremot Hb har stigit <10 g/l och retikulocyttalet har ökat <40 000 celler/ µl över basalvärdet kan svar inte förväntas och behandlingen bör avbrytas.
Dosjustering: En Hb-ökning >20 g/l/månad eller Hb-koncentrationer på >140 g/l bör undvikas. Om Hb stiger >20 g/l/månad skall dosen reduceras 25—50% beroende på ökningstakten av Hb. Om Hb överstiger 140 g/l sätts behandlingen ut tills Hb-koncentrationen är <120 g/l. Därefter startas behandlingen igen med en 25% lägre dos epoetin alfa än förut. Behandling med epoetin alfa bör fortsätta en månad efter avslutad kemoterapi.
Vuxna patienter preoperativt, i ett autologt predonationsprogram
Subkutan eller intravenös injektion. 150 eller 300 IE/kg 2 gånger per vecka under 3 veckor kan väljas till patienter inför tappning av 4 enheter blod. Dosen 600 IE/kg 2 gånger per vecka rekommenderas till övriga patienter, d v s inför tappning av >4 enheter blod; eller då bloddonationsperioden är kortare än 3 veckor. Med denna behandling är det möjligt att tappa ≥4 enheter blod från 81% av patienter behandlade med EPREX, jämfört med 37% av patienterna i placebogruppen.
Behandling med EPREX minskar risken för exponering för allogent blod med 50% jämfört med de patienter som inte blivit behandlade med EPREX.
Alla patienter som behandlas med epoetin alfa bör samtidigt få tillräckligt järntillskott (t ex 200 mg peroralt järn dagligen) under hela behandlingen med epoetin alfa. Järnbehandlingen bör påbörjas så snart som möjligt, gärna åtskilliga veckor före start av predonationen, för att uppnå stora järndepåer före start av behandlingen med epoetin alfa.
Vuxna patienter som ska genomgå elektiv ortopedisk kirurgi
Subkutan administrering bör användas. Den rekommenderade doseringen är 600 IE/kg epoetin alfa, givet 1 gång i veckan under 3 veckor (dag 21, 14 och 7) före operation samt på operationsdagen. I de fall det finns ett medicinskt behov att förkorta tiden före operation till mindre än 3 veckor, ges 300 IE/kg epoetin alfa under 10 på varandra följande dagar, på operationsdagen och under 4 dagar omedelbart efter operationen. Om Hb preoperativt är 150 g/l eller högre, ska administreringen av epoetin alfa avbrytas och inga ytterligare doser ges.
Vid behandlingsstart bör man säkerställa att patienten inte har järnbrist.
Patienter som behandlas med epoetin alfa bör samtidigt få lämpligt järntillskott (t ex 200 mg järn peroralt dagligen) under hela behandlingen med epoetin alfa. Järnbehandling bör om möjligt påbörjas före behandlingen med epoetin alfa för att uppnå tillräckliga järndepåer.
Contra Indications
Okontrollerad hypertension. Alla kontraindikationer som gäller vid autologa predonationsprogram skall beaktas.
Känd överkänslighet mot någon komponent i detta läkemedel.
Användningen av epoetin alfa hos patienter som skall genomgå större elektiv ortopedisk kirurgi och som inte deltar i ett autologt predonationsprogram, är kontraindicerat hos patienter med svår kranskärlssjukdom, perifer arteriell-, caroticus- eller cerebral kärlsjukdom. Detta inkluderar även patienter med nyligen genomgången hjärtinfarkt eller slaganfall. Patienter som, oberoende av orsak, inte kan erhålla lämplig trombosprofylax.
Special Precautions
Hos patienter med kronisk njursvikt bör hemoglobin öka med ca 10 g/l/månad och inte med mer än 20 g/l/månad för att minimera risken för blodtrycksstegring.
Hos patienter som erhåller epoetin alfa bör blodtrycket mätas regelbundet och om nödvändigt behandlas. Epoetin alfa bör ges med försiktighet till patienter med obehandlad, otillräckligt behandlad eller dåligt reglerad hypertension. Det kan bli nödvändigt att öka eller börja antihypertensiv behandling. Om blodtrycket inte kan kontrolleras skall behandlingen med epoetin alfa avbrytas.
Patienter med kronisk njursvikt och cancer som behandlas med epoetin alfa bör få hemoglobinvärdet regelbundet mätt tills dess en stabil nivå erhålls, och periodiskt därefter. Epoetin alfa bör ges med försiktighet till patienter med epilepsi och kronisk leversvikt.
Hyperkalemi har observerats i enstaka fall. Hos patienter med kronisk njursvikt, kan korrigering av anemin leda till ökad aptit, och därmed ökat kalium- och proteinintag. Dialysordinationen kan behöva justeras för att bibehålla urea, kreatinin och kalium på önskad nivå. Serumelektrolytnivåer bör monitoreras regelbundet hos patienter med kronisk njursvikt. Om man noterar höga (eller stigande) serumkaliumnivåer, bör man överväga att sätta ut epoetin alfa, tills dess hyperkalemin är korrigerad.
En måttlig dosberoende ökning av trombocyttalet, inom normalvärdesintervall, kan ske under behandlingen med epoetin alfa. Ökningen går tillbaka under fortsatt behandling. Trombocyttalet bör kontrolleras regelbundet under de första 8 veckorna av behandlingen.
På grund av stigande Hb kan ofta en ökad heparindos vara nödvändig till patienter i hemodialys under behandlingen med epoetin alfa. S k clotting i dialysfilter och slangar kan inträffa om inte hepariniseringen är adekvat.
Anemikorrigering med epoetin alfa hos vuxna patienter som ännu inte går i dialys, leder inte till en accelererad nedsättning av njurfunktionen, baserat på hittills tillgänglig information. Alla andra orsaker till anemi (järnbrist, hemolys, blodförlust och vitamin B12- eller folatbrist) skall beaktas och behandlas innan behandlingen med epoetin alfa påbörjas. I de flesta fall faller ferritinvärdena i serum samtidigt med en ökning av Hb-värdet. För att få ett optimalt svar på epoetin alfa, skall man se till att tillräckliga järndepåer finns:
— till patienter med kronisk njursvikt vars serumferritinnivå är under 100 ng/ml rekommenderas ett peroralt järntillskott på t ex 200—300 mg/dag (100—200 mg/dag för barn)
— till alla cancerpatienter vars transferrinmättnad är under 20% rekommenderas ett peroralt järntillskott på 200—300 mg/dag
Alla dessa andra orsaker till anemi skall också noggrant beaktas när man beslutar sig för att dubblera dosen av epoetin alfa hos cancerpatienter.
Hos cancerpatienter, som får kemoterapi och riskerar blodtransfusion, skall hänsyn tas till fördröjningen på 2—3 veckor mellan administration och förekomst av erytropoietininducerade röda blodkroppar, när man beslutar om behandling med epoetin alfa är lämplig.
Hos cancerpatienter, som får kemoterapi och vars hemoglobinökning överstiger 20 g/l/månad eller vars hemoglobinnivå överstiger 140 g/l, skall den utförliga dosanpassningen under rubriken Dosering noggrant utföras för att minimera möjliga riskfaktorer för trombotiska komplikationer.
Alla varningar och försiktighetsmått som gäller vid autologa predonationsprogram skall beaktas. Detta gäller speciellt behovet av eventuell volymersättning vid egenblodgivning. Hos patienter som ska genomgå elektiv ortopedisk kirurgi ska orsaken till anemin fastställas och behandlas, om möjligt, före start av behandlingen med epoetin alfa. Det finns en risk för trombos i denna patientgrupp och denna risk skall noggrant vägas mot den avsedda fördelen.
Patienter som ska genomgå större elektiv ortopedisk kirurgi skall ges lämplig trombosprofylax, eftersom tromboser och andra vaskulära komplikationer kan inträffa hos opererade patienter. Detta gäller speciellt dem med underliggande hjärt-kärlsjukdom eller hereditet för bildning av djup ventrombos. En ökad risk för postoperativa trombovaskulära komplikationer kan inte uteslutas vid behandling med epoetin alfa hos patienter med ett initialt Hb >130 g/l. Epoetin alfa bör därför inte användas hos patienter med ett initialt hemoglobinvärde >130 g/l.
Hos patienter med kronisk njursvikt och kliniskt signifikant ischemisk hjärtsjukdom eller kronisk hjärtsvikt, skall hemoglobinkoncentrationen vid underhållsbehandling ej överstiga den övre gränsen av den eftersträvade hemoglobinkoncentrationen, som rekommenderas under Dosering.
Epoetin alfa är en tillväxtfaktor som primärt stimulerar produktionen av erytrocyter. Möjligheten att epoetin alfa kan visa sig fungera som en tillväxtfaktor för tumörer, särskilt myeloida maligniteter, kan dock inte uteslutas.
Interactions
Det finns en potentiell risk för interaktion med ciklosporin. Om epoetin alfa ges samtidigt med ciklosporin skall blodkoncentrationen av ciklosporin kontrolleras och ciklosporindosen bör justeras när Hb-värdet stiger. Det finns inga data som tyder på interaktion mellan epoetin alfa och G-CSF eller GM-CSF med hänsyn till hematologisk differentiering eller proliferation av tumörbiopsier in vitro.
Adverse Reactions
Allmänna biverkningar är ospecifika hudutslag, influensaliknande symtom samt trombocytos. Övriga biverkningar uppräknade i tabellen nedan gäller i vissa fall specifikt för en viss typ av patienter (se också text nedanför tabellen).
- Vanliga (>1/100) - Blod: Tromboser och andra vaskulära komplikationer (gäller kirurgipatienter). Cirk.: Blodtrycksökning/hypertension (gäller predialys- och dialyspatienter samt cancerpatienter). Hud: Ospecifika hudutslag.
- Mindre vanliga (1/100 - 1/1000) - Allmänna: Influensaliknande symtom som huvudvärk, ledvärk, svaghetskänsla, yrsel och trötthet kan förekomma (särskilt i början av behandlingen). Blod: Access-tromboser (gäller dialyspatienter). CNS: Generella toniska kloniska kramper (gäller predialys- och dialyspatienter).
- Sällsynta (< 1/1000) - Blod: Trombocytos. Cirk.: Hypertensiva kriser med encefalopatiliknande symtom (gäller predialys- och dialyspatienter).
Vuxna och barn i hemodialys, vuxna peritonealdialyspatienter och vuxna predialyspatienter
Vanligaste biverkan under behandling med epoetin alfa är dosberoende blodtrycksökning eller försämring av existerande hypertension. Denna kan behandlas medicinskt på sedvanligt sätt. Följande reaktioner kan också förekomma hos enstaka patienter med normalt eller lågt blodtryck: hypertensiva kriser med encefalopatiliknande symtom (t ex huvudvärk och konfusion) och generella tonisk kloniska kramper, som kräver omedelbar läkarkontakt och medicinsk intensivvård. Särskild uppmärksamhet krävs vid plötsligt insättande migränliknande huvudvärk som kan vara en varningssignal.
Access-tromboser kan uppstå, särskilt hos patienter med tendens till hypotension eller vars arteriovenösa fistlar uppvisar komplikationer (t ex stenoser, aneurysm etc). Tidig access-revision och trombosprofylax med t ex acetylsalicylsyra rekommenderas till dessa patienter.
Anemiska vuxna cancerpatienter, som får kemoterapi
Hypertension kan förekomma hos patienter som behandlas med epoetin alfa. Hb och blodtryck skall därför monitoreras noggrant.
Kirurgipatienter, som ingår i ett autologt predonationsprogram
Oberoende av behandling med epoetin alfa kan det uppstå tillfällen med tromboser och andra vaskulära komplikationer hos operationspatienter med underliggande kardiovaskulär sjukdom efter upprepad flebotomi. Hos sådana patienter bör volymersättning ges rutinmässigt.
Patienter som ska genomgå större elektiv ortopedisk kirurgi
För patienter med ett initialt Hb-värde om 100—130 g/l, som genomgick större elektiv ortopedisk kirurgi, syntes incidensen tromboser och andra vaskulära komplikationer (mestadels djup ventrombos), för den genomsnittliga patientpopulationen i de kliniska prövningarna, vara lika mellan de olika epoetin alfa doseringsgrupperna och placebogruppen. Klinisk erfarenhet är dock begränsad. Samband mellan behandling med epoetin alfa hos patienter med ett Hb-utgångsvärde på >130 g/l, och en ökad risk för postoperativa tromboser och andra vaskulära komplikationer, kan inte uteslutas.
Manufacturer
Janssen-Cilag AB |
|
