|
Kabiven, Infusionsvätska, emulsion, Fresenius Kabi
|
Drug Description
1 trekammarpåse innehåller:
Presentation
Infusionsvätska, emulsion
Indications
Parenteral nutrition till patienter, vuxna och barn över 2 år, när oral eller enteral näringstillförsel är omöjlig, otillräcklig eller kontraindicerad.
Adult Dosage
Patientens förmåga att eliminera tillfört fett och att metabolisera glukos bör styra dosering och infusionshastighet (se Varningar och försiktighet).
Individuell dosering. Ges endast som infusion i central ven.
Vuxna: Vid normal nutritionsstatus eller vid tillstånd med mild metabolisk stress är behovet 0,10—0,15 g kväve per kg kroppsvikt/dygn.
Hos patienter med måttlig till hög metabolisk stress, med eller utan malnutrition, är behovet 0,15—0,30 g kväve per kg kroppsvikt/dygn (1,0—2,0 g aminosyror/kg kroppsvikt/dygn). Motsvarande allmänt accepterade mängder är för glukos 2,0—6,0 g och för fett 1,0—2,0 g.
Dosering av 0,10—0,20 g kväve per kg kroppsvikt/dygn (0,7—1,3 g aminosyror/kg kroppsvikt/dygn) täcker dagsbehovet för flertalet patienter och motsvarar 19—38 ml KABIVEN per kg kroppsvikt och dygn. Detta motsvarar 1 330—2 660 ml KABIVEN per dygn till en patient som väger 70 kg.
Totalbehovet av energi är beroende av patientens kliniska tillstånd och ligger oftast mellan 25—35 kcal per kg kroppsvikt och dygn. Hos överviktiga patienter skall dosen beräknas från den uppskattade idealvikten.
KABIVEN tillhandahålls i fyra storlekar, avsedda för patienter vars parenterala nutritionsbehov är högt, lätt förhöjt, basalt respektive lågt. För att ge en total parenteral nutrition skall spårämnen och vitaminer tillsättas.
Barn: Förmågan att metabolisera individuella näringsämnen måste bestämma doseringen. För små barn (2-10 år) skall infusionen generellt börja med en låg dos d v s 12,5-25 ml/kg/dygn (motsvarande 0,49-0,98 g fett/kg/dygn, 0,41-0,83 g aminosyror/kg/dygn och 1,2-2,4 g glukos/kg/dygn) och ökas med 10-15 ml/kg/dygn upp till maximalt 40 ml/kg/dyng. För barn över 10 år kan doseringen för vuxna tillämpas. KABIVEN rekommenderas inte för barn under 2 år för vilka aminosyran cystein kan anses vara konditionellt essentiell.
Maximal infusionshastighet: Glukos 0,25 g/kg kroppsvikt och timme, aminosyror bör inte överstiga 0,1 g/kg kroppsvikt och timme, fett bör inte utgöra mer än 0,15 g/kg kroppsvikt och timme.
Infusionshastigheten skall inte överskrida 2,6 ml per kg kroppsvikt och timme (motsvarande 0,25 g glukos, 0,09 g aminosyror och 0,1 g fett). Rekommenderad infusionstid är 12—24 timmar.
Maximal dygnsdos: Den maximala dygnsdosen varierar med det kliniska tillståndet och kan också ändras från dag till dag men är normalt ca 40 ml/kg kroppsvikt och dygn.
Infusionsbehandlingen kan fortgå så länge som krävs med hänsyn till patientens kliniska tillstånd.
Contra Indications
Känd överkänslighet mot ägg- eller sojaprotein eller mot någon av de andra ingående komponenterna. Svår hyperlipemi. Svår leversvikt. Svåra koagulationsrubbningar. Medfödd rubbning av aminosyrametabolismen. Grav njursvikt då dialysmöjlighet saknas. Akut chock. Hyperglukemi som kräver behandling med mer än 6 enheter insulin/timme. Patologiskt förhöjda serumkoncentrationer av någon av de ingående elektrolyterna. Hemofagocytotiskt syndrom. Allmänna kontraindikationer mot infusionsbehandling: Akut lungödem, övervätskning, okompenserad hjärtsvikt och hypoton dehydrering. Instabila tillstånd (t ex allvarliga post-traumatiska tillstånd, okompenserad diabetes, akut hjärtinfarkt, metabolisk acidos, allvarlig sepsis och hyperosmolär koma). Nyfödda och barn under 2 år.
Special Precautions
Förmågan att eliminera fett bör följas. Det rekommenderas att detta sker genom mätning av triglyceridkoncentrationen i serum efter en fettfri period om 5—6 timmar. Serumkoncentrationen av triglycerider bör ej överstiga 3 mmol/l under pågående infusion. Påsstorlek skall väljas omsorgsfullt med hänsyn till volym och kvantitativ sammansättning. Volymerna skall anpassas efter barnets hydrering och näringsstatus. En blandad påse är avsedd för engångsbruk. Störningar i elektrolyt- och vätskebalansen (t ex onormalt höga eller låga elektrolytnivåer i serum) skall korrigeras innan infusionen av KABIVEN påbörjas. På grund av ökad risk för infektioner vid infusion i central ven skall strikt aseptisk teknik tillämpas för att undvika kontaminering, särskilt vid kateterinläggning. Försiktighet bör iakttas vid tillstånd när det uppstått en störd fettmetabolism som en följd av njurinsufficiens, okontrollerad diabetes, pankreatit, leverinsufficiens, hypotyroidism (om hypertriglyceridemi föreligger) och sepsis. Ges KABIVEN vid dessa tillstånd skall koncentrationen av triglycerider i serum följas dagligen.
Regelbunden kontroll av serumglukos, elektrolyter och osmolaritet, såväl som vätskebalans, syra-basbalans och leverenzymtest (alkaliska fosfataser, ALAT, ASAT) rekommenderas.
Blod- och koagulationsvärden skall följas om fett ges under en längre tidsperiod.
Hos patienter med nedsatt njurfunktion skall intaget av fosfat och kalium följas noga för att förebygga hyperfosfatemi och hyperkalemi.
Tillsatt mängd av enskilda elektrolyter bör styras av patientens kliniska tillstånd samt frekventa mätningar av serumnivåerna. Emulsionen innehåller inte vitaminer eller spårelement. Tillägg av spårelement och vitaminer krävs alltid till barn. Vid tillägg av vitaminer rekommenderas att pediatriska formuleringar används.
Parenteral nutrition skall användas med försiktighet vid metabolisk acidos, laktacidos, otillräcklig cellulär syresättning och förhöjd serumosmolaritet. KABIVEN skall ges med försiktighet till patienter som har tendens till elektrolytretention.
Varje tecken till anafylaktisk reaktion (såsom feber, frossa, utslag eller dyspné) bör föranleda omedelbart avbrytande av infusionen.
Fettinnehållet i KABIVEN kan störa vissa analyser (bilirubin, laktat, dehydrogenas, syremättnad, Hb etc) om blodprov tagits innan det tillförda fettet eliminerats från blodet. Hos de flesta patienter sker detta inom 5—6 timmar efter avslutad infusion.
Intravenös näringstillförsel med aminosyror är förenad med ökad utsöndring av de essentiella spårelementen koppar och i synnerhet zink. Detta måste beaktas vid dosering av spårämnen, speciellt vid långvarig intravenös nutrition.
Hos undernärda patienter kan insättande av parenteral nutrition, och därmed en snabb ändring av vätskebalansen, orsaka lungödem och hjärtsvikt på grund av vätskeansamling samt en minskad serumkoncentration av kalium, fosfor, magnesium och vattenlösliga vitaminer. Dessa förändringar brukar inträda inom 24 till 48 timmar, därför rekommenderas ett försiktigt och långsamt insättande av behandlingen, samt noggrann övervakning och behövliga justeringar i tillförseln av vätska, elektrolyter, mineraler och vitaminer.
KABIVEN skall inte ges parallellt med blod i samma infusionsset på grund av risken för pseudoagglutination.
Hos patienter med hyperglukemi kan det vara nödvändigt att tillföra insulin.
Adverse Reactions
- Vanliga (>1/100) - Allmänna: Förhöjd kroppstemperatur.
- Mindre vanliga (1/100 - 1/1000) - Allmänna: Frysningar, frossa GI: illamående.
- Sällsynta (< 1/1000) - Allmänna: Anafylaktisk reaktion, huvudvärk, buksmärtor, trötthet. Blod: Hemolys, reticulocytosis. Cirk.: Hyper-/hypotension. Hud: Exantem, urtikaria. Lever: Leverpåverkan. Luftvägar: Takypné. Övriga: Priapism.
Den ingående komponenten INTRALIPID kan ge en förhöjd kroppstemperatur (<3%) samt, vilket är mindre vanligt, frysningar, frossa och illamående (<1%). Övergående förändringar av leverenzymvärden har noterats. Rapporter om andra biverkningar i samband med tillförsel av den ingående komponenten INTRALIPID är mycket ovanliga (mindre än en rapport per en miljon infusioner). Allergiska reaktioner (anafylaktiska reaktioner, hudutslag, nässelfeber), andningsbesvär (takypné) och hyper/hypotension har beskrivits. Hemolys, retikulocytos, buksmärta, huvudvärk, trötthet och priapism finns rapporterat.
Fat overload syndrome: Försämrad förmåga hos patienten att eliminera INTRALIPID (fettkomponenten i KABIVEN) kan leda till Fat overload syndrome beroende på överdos. Detta syndrom kan uppstå även vid rekommenderad infusionshastighet i samband med plötslig förändring av patientens tillstånd, såsom försämring av njurfunktionen eller infektion.
Fat overload syndrome karaktäriseras av hyperlipemi, feber, fettinfiltration, hepatomegali, splenomegali, anemi, leukopeni, trombocytopeni, koagulationsrubbningar samt koma. Symtomen försvinner oftast om behandlingen avbryts.
Manufacturer
Fresenius Kabi |
|
