|
Pegasys 180 mikrogram
|
Drug Class Description
Immunstimulerande medel/ cytokin
Generic Name
peginterferon alfa-2a
Drug Description
Injektionvätska, lösning i förfylld spruta. Lösningen är klar och färglös till ljusgul.
Presentation
En förfylld spruta innehåller peginterferon alfa-2a* 180 mikrogram i 0,5 ml lösning. *rekombinant interferon alfa-2a producerat med genteknik av Escherichia coli och konjugerat till bis[monometoxypolyetylenglykol] med en molekylmassa, Mn, av 40 000.
Indications
Kronisk hepatit B: Pegasys är indicerat för behandling av HBeAg-positiv eller HBeAg-negativ kronisk hepatit B hos vuxna patienter med kompenserad leversjukdom och påvisad virusreplikation, förhöjt ALAT och histologiskt verifierad leverinflammation och/eller fibros (se Speciell Försiktigheten). Kronisk hepatit C: Pegasys är indicerat för behandling av kronisk hepatit C hos vuxna patienter som är serumpositiva för HCV-RNA, inklusive patienter med kompenserad cirros och/eller samtidigt infekterade med HIV som är kliniskt stabil ( se Speciell Försiktigheten). Det optimala sättet att använda Pegasys hos patienter med kronisk hepatit C är i kombination med ribavirin. Denna kombination är indicerad för tidigare obehandlade patienter såväl som för patienter som tidigare svarat på behandling med interferon alfa och därefter recidiverat efter att behandlingen avslutats. Monoterapi är huvudsakligen indicerad vid intolerans av eller kontraindikation för ribavirin.
Adult Dosage
Behandling ska enbart inledas av läkare med erfarenhet av behandling av patienter med hepatit B eller C. Se även produktresumén för ribavirin när Pegasys ska användas i kombination med ribavirin.Dosering och behandlingstid Kronisk hepatit B: Den rekommenderade doseringen och behandlingstiden för Pegasys vid både HBeAg-positiv och HBeAg-negativ kronisk hepatit B är 180 mikrogram en gång i veckan i 48 veckor genom subkutan administrering i buken eller låret. Kronisk hepatit C: Den rekommenderade doseringen för Pegasys är 180 mikrogram en gång i veckan genom subkutan administrering i buken eller låret givet i kombination med oralt ribavirin eller som monoterapi. Ribavirindosen som ska användas i kombination med Pegasys redovisas i tabell 1. Ribavirindosen ska ges tillsammans med föda. Behandlingstid Behandlingstid för kombinationsbehandling med ribavirin vid kronisk heptit C beror på virusets genotyp. Patienter infekterade med HCVgenotyp1 oavsett virusnivåer ska erhålla 48 veckors behandling. Patienter infekterade med HCVgenotyp 2 eller 3 oavsett virusnivåer ska erhålla 24 veckors behandling (se tabell 1). Tabell 1: Doseringsrekommendationer för kombinationsbehandling för HCV-patienter Genotyp Pegasysdos ribavirindos Behandlingstid Genotyp 1 180 mikrogram <75 kg = 1 000 mg =75 kg = 1 200 mg 48 veckor 48 veckor Genotyp 2/3 180 mikrogram 800 mg 24 veckor I allmänhet betraktas patienter infekterade med genotyp 4 som svårbehandlade och begränsade data från studier (n=66) är förenliga med samma dosering som för genotyp 1. Vid beslut om behandlingstidens längd ska även förekomst av ytterligare riskfaktorer tas i beaktande. Denna dosering ska också övervägas för patienter infekterade med genotyp 5 och 6. Den rekommenderade durationen för Pegasys i monoterapi är 48 veckor. Infektion med både HIV och HCV Den rekommenderade doseringen för Pegasys, enbart eller i kombination med 800 milligram ribavirin, är 180 mikrogram subkutant en gång per vecka under 48 veckor, oavsett genotyp. Säkerhet och effekt av kombinationsbehandling med ribavirindoser högre än 800 milligram dagligen eller en behandlingstid kortare än 48 veckor har inte studerats. Prediktion av vilka patienter som svarar och som inte svarar Tidigt virologiskt svar vid vecka 12, definierat som 2 logaritmers sänkning av virusnivåer eller ej mätbara nivåer av HCV RNA har visats prediktera kvarstående virologiskt svar (se tabell 2 och 8). Tabell 2: Prediktion av virologiskt svar vecka 12 vid rekommenderad dosering av Pegasys i kombination med ribavirin Genotyp Negativ Positiv Inget svar vecka 12 Inget kvarstående svar Predikterbart värde Svar vecka 12 Kvarstående svar Predikterbart värde Genotyp 1 (N= 569) 102 97 95% (97/102) 467 271 58% (271/467) Genotyp 2 och 3 (N=96) 3 3 100% (3/3) 93 81 87% (81/93) Det negativa predikterbara värdet för kvarstående svar hos patienter som behandlades med Pegasys i monoterapi var 98%. Liknande negativa predikterbara värden har observerats för patienter infekterade med både HIV och HCV behandlade med Pegasys monoterapi eller i kombination med ribavirin (100% (130/130) respektive 98% (83/85)). Positiva predikterbara värden på 45% (50/110) och 70% (59/84) observerades för genotyp 1 och genotyp 2/3 patienter infekterade med både HIV och HCV som fick kombinationsbehandling. Dosjustering vid biverkningar Allmänt Då dosjustering krävs på grund av måttliga till allvarliga biverkningar (kliniska och/eller laborativa) är en initial dosreduktion till 135 mikrogram vanligen lämplig. I vissa fall kan dock en dosreduktion till 90 mikrogram eller 45 mikrogram vara nödvändig. Dosökning till eller upp mot den tidigare dosen kan övervägas då biverkan har avtagit (se Speciell Försiktigheten och Ogunstig Reaktionerna). Hematologiska (se även tabell 3) Dosreduktion rekommenderas om antalet neutrofiler är <750/mm3. För patienter med absolut antal neutrofiler (absolute neutrofil count, ANC) <500 / mm3 ska behandlingen upphöra tills ANC-värdena åter uppgår till >1000 / mm3. Vid återinsättande av behandlingen ska initialt 90 mikrogram Pegasys ges och antalet neutrofiler följas. Dosreduktion till 90 mikrogram rekommenderas om antalet trombocyter är <50 000/mm3. Behandlingen bör avbrytas om antalet trombocyter minskar till nivåer <25 000/mm3. Specifika rekommendationer för att hantera anemi som uppkommer vid behandlingen är följande: ribavirindosen ska reduceras till 600 milligram/dag (200 milligram på morgonen och 400 illigram på kvällen) om något av följande gäller: (1) en patient utan signifikant kardiovaskulär sjukdom erhåller en hemoglobinsänkning till <10 g/dl och =8,5 g/dl, eller (2) en patient med stabil kardiovaskulär sjukdom erhåller en sänkning i hemoglobin med =2 g/dl under en fyraveckorsperiod av behandlingen. Återgång till normal dosering rekommenderas ej. Ribavirinbehandlingen ska avbrytas om något av följande gäller: (1) en patient utan signifikant kardiovaskulär sjukdom erhåller en hemoglobinsänkning till <8,5 g/dl; (2) en patient med stabil kardivaskulär sjukdom kvarstår på ett hemoglobinvärde <12 g/dl trots 4 veckors behandling med reducerad dos. Om abnormaliteten går tillbaka kan ribavirinbehandlingen återupptas med 600 milligram dagligen och därefter ökas till 800 milligram dagligen efter den behandlande läkarens bedömning. Däremot rekommenderas inte att återgå till den ursprungliga doseringen. Tabell 3: Dosjustering vid biverkningar ( För ytterligare information se ovanstående text) Reducera ribavirin till 600 mg Sätt ut ribavirin Reducera Pegasys till 135/90/45 mikrogram Sätt ut Pegasys Avbryt kombinationen Absolut antal neutrofiler <750/mm3 <500/mm3 Antal trombocyter <50 000/mm3 >25 000/mm3 <25 000/mm3 Hemoglobin -ingen hjärtsjukdom Hemoglobin -stabil hjärtsjukdom <10 g/dl, och =8,5 g/dl Minskar =2 g/dl under en 4 veckorsperiod <8,5 g/dl <12 g/dl trots 4 veckor med reducerad dos Om ribavirin inte tolereras ska Pegasys fortsatt ges som monoterapi. Leverfunktion Fluktuationer i onormala leverfunktionstester är vanliga för patienter med kronisk hepatit C. I likhet med andra alfainterferoner har stegringar i ALAT nivåer över ursprungsvärdet (BL) observerats hos patienter som behandlas med Pegasys, inklusive patienter med ett virologiskt svar. I kliniska studier på kronisk hepatit C har enstaka ökningar av ALAT (=10 x ULN eller =2 x BL för patienter med ett urprungsvärde för ALAT =10 x ULN) som gått tillbaka utan dosjustering observerats hos 8 av 451 patienter med kombinationsbehandling. Om ALAT-stegringen är progressiv eller ihållande ska dosen initialt sänkas till 135 mikrogram. Då ALAT nivåerna ökar progressivt trots dosreduktion eller följs av förhöjt bilirubin eller tecken på dekompenserad lever ska behandlingen avbrytas (se Speciell Försiktigheten). För patienter med kronisk hepatit B är tillfälligt förhöjda ALAT-nivåer som ibland överskrider 10 gånger det övre normalvärdet inte ovanliga, och kan reflektera immunsvaret mot virusinfektionen. Behandlingen ska normalt inte inledas om ALAT är >10 gånger det övre normalvärdet. Övervägande bör göras att fortsätta behandlingen med en mer frekvent övervakning av leverfunktionen vid tillfälligt förhöjt ALAT. Om Pegasysdosen reduceras eller tillfälligt utsätts kan behandlingen återupptas efter att den tillfälliga förhöjningen har avklingat (se Speciell Försiktigheten). Speciella populationer Patienter med nedsatt njurfunktion Hos patienter med avancerad njursvikt ska en startdos på 135 mikrogram användas. Oavsett startdosen eller graden av njurfunktionsnedsättning ska patienterna övervakas och lämplig reduktion av Pegasysdosen ska göras under behandlingen om biverkningar uppträder. Patienter med nedsatt leverfunktion Hos patienter med kompenserad cirros (dvs Child-Pugh A), har Pegasys visats vara effektivt och säkert. Pegasys har inte utvärderats hos patienter med dekompenserad cirros (dvs Child-Pugh B eller C eller blödande esofagusvaricer (se Kontraindikationer). Child-Pugh-klassificeringen delar in patienterna i grupperna A, B, och C eller ”Mild”, ”Måttlig” eller ”Svår” vilket motsvarar poängen 5-6, 7-9, respektive 10-15. Modifierad utvärdering Utvärdering Grad av abnormalitet Poäng Encefalopati ingen grad 1-2 grad 3-4* 1 2 3 Ascites ingen något måttlig 1 2 3 S-Bilirubin (mg/dl) (SI enhet = µmol/l) <2 2,0-3 >3 <34 34-51 >51 1 2 3 1 2 3 S-Albumin (g/dl) >3,5 3,5-2,8 <2,8 1 2 3 INR <1,7 1 1,7-2,3 2 >2,3 3 *Gradering i enlighet med Trey, Burns and Saunders ( 1966)
Child Dosage
Effekt och säkerhet har inte visats för Pegasys i denna population.
Elderly Dosage
Ingen justering av den rekommenderade dosen, 180 mikrogram en gång i veckan, är nödvändig då Pegasysbehandling sätts in till äldre patienter.
Contra Indications
• Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot alfa-interferoner eller mot något hjälpämne • Autoimmun hepatit • Gravt nedsatt leverfunktion eller dekompenserad levercirros • Nyfödda och småbarn upp till 3 års ålder p.g.a. hjälpämnet bensylalkohol • Tidigare känd svår hjärtsjukdom, inklusive instabil eller okontrollerad hjärtsjukdom de senaste sex månaderna (se Speciell Försiktigheten). • Graviditet och amning • Insättande av Pegasys är kontraindicerat hos patienter infekterade med både HIV och HCV med cirros och en Child-Pugh-poäng =6. För ribavirins kontraindikationer, se även ribavirins produktresumé då Pegasys används i kombination med ribavirin.
Special Precautions
Se även ribavirins produktresumé då Pegasys används i kombination med ribavirin. Alla patienter med kronisk hepatit C som ingick i studierna genomgick en leverbiopsi före inklusionen, men i vissa fall (dvs patienter med genotyp 2 eller 3) kan behandling vara möjlig utan histologisk bekräftelse. Konsultera gällande riktlinjer angående om leverbiopsi behövs innan behandling inleds. För patienter med normalt ALAT sker i allmänhet progression av fibros långsammare än hos patienter med förhöjt ALAT. Detta bör beaktas tillsammans med andra faktorer som påverkar beslutet om behandling ska inledas eller ej, t ex HCV-genotyp, ålder, extrahepatiska manifestationer och risk för smittoöverföring etc. För patienter infekterade med både HIV och HCV finns begränsade data avseende effekt och säkerhet (n=51) tillgängligt för personer med antal CD4-celler under 200 celler/µl. Försiktighet bör vidtas vid behandling av patienter med låga CD4-tal. Laboratorietester före och under behandlingen Innan behandling med Pegasys inleds rekommenderas provtagning av alla patienter med hematologiska och biokemiska standardanalyser. Följande värden kan betraktas som ursprungsvärden (baseline) för inledning av behandling: - Antal trombocyter =90 000/ mm3 - Absolut antal neutrofiler =1 500/ mm3 - Adekvat kontrollerad tyroideafunktion (TSH och T4). Hematologiska analyser ska upprepas efter 2 och 4 veckor, och biokemiska analyser ska utföras efter 4 veckor. Ytterligare analyser ska utföras periodiskt under behandlingen. I kliniska prövningar har Pegasysbehandling förknippats med en minskning i både totalt antal vita blodkroppar (WBC) och absolut antal neutrofiler (ANC), som vanligen började inom de två första veckorna av behandlingen (se Ogunstig Reaktionerna). Efter 8 veckors behandling var progressiv minskning ovanligt. Minskningen i ANC var reversibel vid dosreduktion eller då behandlingen avbrutits (se Dosering). Pegasysbehandling har förknippats med en minskning i antalet trombocyter, vilka under observationsperioden efter behandlingen återvände till nivåerna före behandlingen (se Ogunstig Reaktionerna). I vissa fall kan en dosreduktion vara nödvändig (se Dosering). Anemi (hemoglobin <10 g/dl) har observerats hos upp till 15% av patienterna med kronisk hepatit C i kliniska prövningar med kombinationsbehandling av Pegasys och ribavirin. Frekvensen beror på behandlingstidens längd och ribavirindosen (se Ogunstig Reaktionerna, tabell 4). Risken att utveckla anemi är högre hos den kvinnliga populationen. I likhet med andra interferoner ska försiktighet iakttas då Pegasys ges i kombination med andra potentiellt myelosuppressiva medel. Endokrina systemet Avvikelser i tyroideafunktionen eller en försämring av tidigare tyroidearubbning har rapporterats vid användning av alfa-interferoner, inklusive Pegasys. Innan behandling med Pegasys påbörjas ska serumnivåerna av TSH och T4 utvärderas. Behandling med Pegasys kan påbörjas eller fortsätta om TSH-nivåerna kan hållas inom normalområdet med medicinering. Under pågående behandling med Pegasys ska TSH-nivåerna kontrolleras om en patient utvecklar symptom som tyder på möjlig tyroideadysfunktion (se Ogunstig Reaktionerna). I likhet med andra interferoner har hypoglykemi, hyperglykemi och diabetes mellitus observerats för Pegasys (se Ogunstig Reaktionerna). Psykiatri och centrala nervsystemet (CNS) Om behandling med Pegasys anses nödvändigt hos patienter med existerande eller tidigare allvarliga psykiatriska tillstånd, ska den enbart inledas efter att en lämplig individualiserad diagnostik och terapeutiskt omhändertagande av det psykiatriska tillståndet har säkerställts. Allvarliga CNS-effekter, särskilt depression, självmordstankar och självmordsförsök har observerats hos vissa patienter under behandling med interferon och peginterferon alfa. Andra CNS-effekter inkluderande aggressivt beteende, förvirring och förändringar av mental status har observerats för interferon och peginterferon alfa. Om patienter utvecklar psykiatriska eller CNS-problem då de behandlas med Pegasys, inklusive klinisk depression, rekommenderas att patienten noggrant följs upp eftersom dessa biverkningar kan vara allvarliga. Om symtomen kvarstår eller förvärras ska Pegasysbehandlingen avbrytas (se Ogunstig Reaktionerna). Kardiovaskulära systemet Hypertension, supraventrikulära arytmier, kronisk hjärtinsufficiens, bröstsmärta och hjärtinfarkt har associerats med alfa-interferonbehandling, inklusive Pegasys. Det rekommenderas att EKG tas för patienter med tidigare hjärtabnormaliteter innan behandlingen med Pegasys inleds. Om den kardiovaskulära tillståndet försämras ska behandlingen upphöra tillfälligt eller avbrytas. För patienter med kardiovaskulär sjukdom kan anemi kräva dosreduktion eller avbrytande av ribavirinbehandling (se Dosering). Leverfunktion För patienter som utvecklar tecken på dekompenserad lever under behandlingen ska Pegasysbehandlingen avbrytas. I likhet med andra alfa-interferoner, har ökningar i ALAT nivåer över ursprungsvärdet observerats hos patienter som behandlas med Pegasys, inklusive patienter med ett virologiskt svar. Då ALAT nivåerna ökar progressivt och är kliniskt signifikanta trots dosreduktion, eller följs av en direkt ökning av bilirubin, ska behandlingen avbrytas (se Dosering och Ogunstig Reaktionerna). Vid kronisk hepatit B, till skillnad från kronisk hepatit C, är exacerbationer av sjukdomen inte ovanliga under behandling och kännetecknas av övergående och potentiellt signifikanta ökningar av ALAT i serum. I kliniska prövningar med Pegasys i HBV har markanta transaminasstegringar följts av lindrigare förändringar av andra leverfunktionsmått och utan påvisbar dekompenserad lever. I ungefär hälften av fallen med tillfälligt förhöjda nivåer som överskred 10 gånger det övre normalvärdet reducerades Pegasysdoseringen eller utsattes tillfälligt tills transaminasstegringen klingade av, medan behandlingen fortsatte oförändrad för resten av fallen. Mer frekvent kontroll av leverfunktionen rekommenderades för samtliga fall. Överkänslighet Allvarliga, akuta överkänslighetsreaktioner ( t ex urtikaria, angioödem, bronkkonstriktion, anafylaxi) har observerats i sällsynta fall vid behandling med alfainterferon.Om detta inträffar ska behandlingen avbrytas och lämplig medicinsk behandling sättas in omedelbart. Övergående hudutslag kräver inte avbrytande av behandlingen. Autoimmun sjukdom Utveckling av autoantikroppar och autoimmuna tillstånd har rapporterats under behandling med alfainterferoner. Patienter predisponerade för att utveckla autoimmuna tillstånd kan ha en ökad risk. Patienter med tecken på eller symtom som tyder på autoimmuna tillstånd ska utvärderas noggrant och nytta-risk förhållandet för kontinuerlig interferonbehandling ska omprövas (se även Endokrina systemet Speciell Försiktigheten och Ogunstig Reaktionerna). Feber Då feber kan förknippas med influensaliknande symptom som ofta rapporteras under interferonbehandling, ska andra orsaker till ihållande feber, speciellt allvarliga infektioner (bakterie, virus, svamp) uteslutas, särskilt hos patienter med neutropeni. Oftalmologiska förändringar I likhet men andra interferoner har retinopati inklusive retinalblödning, bomullsexsudat, papillödem, optisk neuropati och obstruktion i retinal artär eller ven vilket kan resultera i synförlust, rapporterats i sällsynta fall för Pegasys. Alla patienter ska genomgå en ögonundersökning innan behandling inleds. Alla patienter som klagar på försämrad eller förlorad syn ska snabbt genomgå en fullständig ögonundersökning. Patienter med tidigare konstaterade oftalmologiska sjukdomar (t ex diabetes eller hypertensiv retinopati) ska genomgå regelbundna ögonundersökningar under Pegasysbehandlingen. Pegasysbehandlingen bör avbrytas om patienterna utvecklar nya eller försämringar av oftalmologiska sjukdomar. Lungförändringar I likhet med andra alfainterferoner har pulmonella symptom inkluderande dyspné, lunginfiltrat, pneumoni och pneumonit rapporterats vid behandling med Pegasys. Vid ihållande eller oförklarade lunginfiltrat eller lungfunktionsnedsättning ska behandlingen avbrytas. Hud Det finns ett fåtal rapporter om att använding av alfa-interferoner associerats med provokation av eller försämrad psoriasis och sarkoidos. Pegasys ska användas med försiktighet hos patienter med psoriasis, och ifall psoriasislesioner uppträder eller förvärras ska avbrytande av behandlingen övervägas. Transplantation Säkerhet och effekt av Pegasysbehandling har inte fastställts hos levertransplanterade patienter. Patienter infekterade med både HIV och HCV Se respektive produktresumé för de antiretrovirala läkemedel som ska tas samtidigt med behandlingen mot HCV, för att vara uppmärksam på och hantera biverkningar specifika för varje produkt och potentiella överlappande biverkningar för Pegasys med eller utan ribavirin. I studie NR15961 där patienterna samtidigt behandlades med stavudin och interferon, med eller utan ribavirin, var incidensen av pankreatit och/eller mjölksyraacidos 3 % (12/398). Patienter som samtidigt är infekterade med HIV och erhåller antiretroviral behandling (HAART) kan ha en ökad risk att utveckla mjölksyraacidos. Försiktighet ska därför iakttas då Pegasys och ribavirin läggs till HAART-behandling (se produktresumén för ribavirin). Dubbelinfekterade patienter med avancerad cirros som behandlas med HAART kan också ha en ökad risk för leverdekompensation och möjlig död om de behandlas med ribavirin i kombination med interferoner inklusive Pegasys. Ursprungliga variabler för dubbelinfekterade cirrotiska patienter som kan vara förknippade med leverdekompensation innefattar: ökat serumbilirubin, minskat hemoglobin, ökat alkaliskt fosfatas eller minskat antal trombocyter, och behandling med didanosin (ddI). Dubbelinfekterade patienter ska följas noggrant för att utvärdera deras Child-Pugh-poäng under behandlingen, och den ska omedelbart avbrytas om patienterna försämras till Child-Pugh-poäng 7 eller högre.
Interactions
Administrering av Pegasys 180 mikrogram en gång i veckan under 4 veckor till friska män visade ingen effekt på de farmakokinetiska profilerna för mefenytoin, dapson, debrisokin eller tolbutamid, vilket tyder på att Pegasys inte har någon effekt på metaboliska aktiviteten in vivo av cytokrom P450 3A4, 2C9, 2C19 och 2D6 isoenzymer. I samma studie observerades en 25%-ig ökning i AUC för teofyllin (markör för cytokrom P450 1A2 aktivitet) vilket visar att Pegasys är en hämmare av cytokrom P450 1A2 aktiviteten. Serumkoncentrationen av teofyllin bör följas och lämpliga dosjusteringar av teofyllin bör göras hos patienter med samtidigt intag av teofyllin och Pegasys. Interaktionen mellan teofyllin och Pegasys förväntas vara störst efter mer än fyra veckors behandling med Pegasys. Resultat från farmakokinetiska delstudier av pivotala fas III studier visade ingen farmakokinetisk interaktion för lamivudin på Pegasys hos patienter med HBV eller mellan Pegasys och ribavirin hos patienter med HCV. Patienter infekterade med både HIV och HCV Inga tydliga tecken på läkemedelsinteraktioner observerades hos 47 patienter infekterade med både HIV och HCV som fullföljde en 12 veckors farmakokinetisk substudie för att undersöka effekten av ribavirin på den intracellulära fosforyleringen av vissa nukleosidanaloger (lamivudin och zidovudin eller stavudin). På grund av hög variabilitet var dock konfidensintervallen ganska vida. Exponeringen av ribavirin i plasma verkade inte påverkas av samtidig administrering av nukleosidanaloger (NRTI). Samtidig administrering av ribavirin och didanosin rekommenderas inte. Exponeringen av didanosin eller dess aktiva metabolit (dideoxiadenosin 5’-trifosfat) ökar in vitro då didanosin ges tillsammans med ribavirin. Rapporter om dödlig leversvikt liksom perifer neuropati, pankreatit och symtomatisk hyperlaktatemi/mjölksyraacidos har rapporterats vid användning av ribavirin. Graviditet och amning Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med peginterferon alfa-2a saknas. Djurstudier med interferon alfa-2a har visat reproduktionstoxicitet och risken för människa är inte känd. Pegasys ska inte användas under graviditet. Patienter som behandlas med Pegasys ska använda effektiva antikonceptionsmetoder. Det är inte känt huruvida peginterferon alfa-2a eller något hjälpämne i Pegasys utsöndras i bröstmjölk. För att undvika risk för allvarliga biverkningar hos det ammade barnet bör, beroende på nyttan av moderns Pegasysbehandling, beslut fattas om amningen skall fortsätta eller om Pegasysbehandling skall inledas. Användning tillsammans med ribavirin Ribavirin har visats sig ha signifikant teratogen och/eller embryocidal potential hos alla djurarter som har undersökts. Ribavirinbehandling är kontraindicerat hos gravida kvinnor. Extrem försiktighet måste vidtas för att undvika graviditet hos kvinnliga patienter eller partner till manliga patienter som tar ribavirin. Alla preventivmetoder kan misslyckas. Därför är det ytterst viktigt att fertila kvinnor och deras partner använder två sorters effektiva preventivmedel samtidigt under behandlingen och 6 månader efter att behandlingen har avslutats. Se produktresumén för ribavirin då Pegasys ska tas i kombination med ribavirin (särskilt avsnitt se Kontraindikationer, Speciell Försiktigheten samt Interaktioners).
Adverse Reactions
Erfarenhet från kliniska studier Frekvensen och svårighetsgraden av de vanligaste rapporterade biverkningarna med Pegasys är likartad med de som rapporterats med interferon alfa-2a. De mest frekvent rapporterade biverkningarna av Pegasys 180 mikrogram var vanligen milda till måttliga i svårighetsgrad och var hanterbara utan att behöva ändra doseringen eller avbryta behandlingen. Kronisk hepatit B: I kliniska prövningar med 48 veckors behandling och 24 veckors uppföljning liknade säkerhetsprofilen för Pegasys vid hepatit B den som sågs vid kronisk hepatit C, även om frekvensen av rapporterade biverkningar var påtagligt lägre vid kronisk hepatit B (se tabell 5). Åttioåtta (88%) procent av de Pegasysbehandlade patienterna upplevde biverkningar jämfört med 53% av patienterna i jämförelsegruppen som fick lamivudin, medan 6% av Pegasysbehandlade och 4% av lamivudinbehandlade patienter upplevde allvarliga biverkningar under studierna. Fem procent av patienterna avbröt Pegasysbehandlingen på grund av biverkningar eller avvikande laboratorievärden, medan mindre än 1% avbröt lamivudinbehandlingen på grund av säkerhetsskäl. Andelen patienter som hade cirros och som avbröt behandlingen motsvarade de i den totala populationen i varje behandlingsgrupp. Kronisk hepatit C: Patienter infekterade med både HIV och HCV För patienter infekterade med både HIV och HCV var de kliniska biverkningsprofilerna som rapporterades för Pegasys, ensamt eller i kombination med ribavirin, jämförbar med de som observerades hos patienter enbart infekterade med HCV (se tabell 4 och 5). Pegasysbehandlingen var associerad med minskat antal CD4+celler inom de första 4 veckorna utan en reduktion av procentandelen CD4+celler. Minskningen av antal CD4+celler var reversibel vid dosreduktion eller avbruten behandling. Användningen av Pegasys hade ingen märkbar negativ påverkan på kontrollen av HIV-viremin under behandling eller uppföljning. Begränsade säkerhetsdata (n=31) finns tillgängliga för dubbelinfekterade patienter med antal CD4+celler < 200/µl. Tabell 4 sammanfattar en säkerhetsöversikt av olika behandlingsregimer med Pegasys i kombinationbehandling med ribavirin för patienter med HCV och med både HIV och HCV. Tabell 4: Säkerhetsöversikt av olika behandlingsregimer med Pegasys i kombinationsbehandling med ribavirin för patienter med HCV och med både HIV och HCV Enbart HCVinfektion Pegasys 180 mikrogram & ribavirin 800 mg 24 veckor Enbart HCVinfektion Pegasys 180 mikrogram & ribavirin 1 000/1 2000 mg 48 veckor Både HIV- och HCV- infektion Pegasys 180 mikrogram & Ribavirin 800 mg 48 veckor Allvarliga biverkningar 3% 11% 17% Anemi (hemoglobin < 10g/dl) 3% 15% 14% Dosjustering av ribavirindosen 19% 39% 37% Avbrytande av behandling pga biverkningar 4% 10% 12% Avbrytande av behandling pga onormala laboratorievärden 1% 3% 3% Tabell 5: Biverkningar (=10% incidens i någon behandlingsgrupp) för patienter med HBV eller HCV HBV HCV Organsystem Pegasys 180 mikrogram 48 veckor n=448 HCV Pegasys 180 mikrogram 48 veckor n=827 HCV Pegasys 180 mikrogram & Ribavirin 800 mg 24 veckor n=207 HCV Pegasys 180 mikrogram & Ribavirin 1000/1200 mg 48 vckor n=887 HCV IFN alfa-2b 3 MIE & Ribavirin 1000/1200 mg 48 veckor n=443 HIV-HCV Pegasys 180 mikrogram & Ribavirin 800 mg 48 veckor n=288 % % % % % % Metabolism och nutrition Anorexi 13 16 20 27 26 23 Viktminskning 4 5 2 7 10 16 Neurologiska/ psykiska störningar Huvudvärk 23 52 48 47 49 35 Insomnia 6 20 30 32 37 19 Irritabilitet 3 17 28 24 27 15 Depression 4 18 17 21 28 22 Yrsel 6 14 13 15 14 7 Koncentrationssvårigheter 2 9 8 10 13 2 Ångest 3 6 8 8 12 8 Andningsvägar Dyspné 1 5 11 13 14 7 Hosta 2 4 8 13 7 3 Magtarmkanalen Illamående 6 24 29 28 28 24 Diarré 6 16 15 14 10 16 Buksmärta 4 15 9 10 9 7 Hud Alopeci 17 22 25 24 33 10 Pruritus 6 12 25 21 18 5 Dermatit <1 9 15 16 13 1 Torr hud 1 5 13 12 13 4 Muskuloskeletala systemet Myalgi 25 37 42 38 49 32 Artralgi 10 26 20 22 23 16 Allmänna Trötthet 21 49 45 49 53 40 Feber 52 35 37 39 54 41 Stelhet 6 30 30 25 34 16 Reaktion vid injektionsstället 7 22 28 21 15 10 Asteni 11 7 18 15 16 26 Smärta 1 11 9 10 9 6 Tabell 6: Biverkningar (<10% incidens) rapporterade vid behandling med Pegasys i monoterapi för HBV eller HCV eller i kombination med ribavirin för patienter med HCV Organsystem Mycket vanliga <10% - 5% Vanliga <5% -1% Mindre vanliga till sällsynta allvarliga ogynnsamma händelser <1% -<0,1% Infektioner och infestationer herpes simplex, övre luftvägsinfektion, bronkit, candidainfektion i munnen hudinfektion, pneumoni extern otit, endokardit. Benigna och maligna neoplasier levertumör Blodet och lymfsystemet anaemi, lymfadenopati, trombocytopeni Immunsystemet Idiopatisk eller trombotisk trombocytopen purpura, tyroidit, psoriasis, reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus, sarkoidos,anafylaxi Endokrina systemet hypotyroidism, hypertyroidism diabetes Psykiska störningar humörförändringar, känslomässiga störningar nervositet, sänkt libido, aggression självmordstankar, självmord, Centrala och perifera nervsystemet minnesförsämring smakförändring, svaghet, parestesier, hypestesi, tremor, migrän, somnolens, hyperestesi, mardrömmar, synkope perifer neuropati, koma Ögon dimsyn, ögoninflammation, xeroftalmi, ögonsmärta kornealsår, retinopati, retinal kärlförändring, retinal blödning, papillödem, optisk neuropati, synförlust Öron och balansorgan vertigo, öronsmärta hörselnedsättning Hjärtat palpitationer, perifera ödem, takykardi arrytmi, supraventrikulär takykardi, förmaksflimmer, kronisk hjärtinsufficiens, angina, perikardit, hjärtinfarkt. Blodkärl vallning cerebral blödning, hypertension Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum halsont, ansträngningdyspné, epistaxis, nasofaryngit, täppta bihålor, rinit, nästäppa väsande andning, interstitiell pneumoni med dödlig utgång, lungemboli Magtarmkanalen kräkningar, muntorrhet, dyspepsi munsår, flatulens, gingival blödning, stomatit, dysfagi, glossit peptiskt sår, gastrointestinal blödning, reversibel pankreatisk reaktion ( dvs amylas/ lipasökningar med eller utan buksmärta), Lever och gallvägar leversvikt, hepatisk dysfunktion, fettlever, kolangit Hud och subkutan vävnad utslag, ökad svettning eksem, nattliga svettningar, psoriasis, fotosensitivitetsreaktion, urtikaria, hudsjukdomar angioödem Muskuloskeletala systemet och bindväv ryggsmärta muskelkramper, nacksmärta, muskuloskeletal smärta, bensmärta, artrit, muskelsvaghet myosit Reproduktionsorgan och bröstkörtel impotens Allmänna symptom och/eller fynd vid administrationsstället sjukdomskänsla, letargi, bröstsmärta, blodvallningar, törst, influensaliknande symtom, Skador och förgiftningar överdosering I mycket sällsynta fall kan alfainterferoner inklusive Pegasys, använt ensamt eller i kombination med ribavirin, förknippas med pancytopeni inklusive aplastisk anemi. För patienter med både HIV och HCV som får Pegasys och ribavirin som kombinationsbehandling har andra biverkningar rapporterats hos =1% till =2% av patienterna: hyperlaktatemi/mjölksyraacidos, influensa, pneumoni, påverkad labilitet, apati, tinnitus, faryngolaryngeal smärta, keilit, förvärvad lipodystrofi och kromaturi. Laboratorievärden Pegasysbehandling associerades med onormala laboratorievärden; ALAT ökning, bilirubinökning, elektrolytrubbningar (hypokalemi, hypokalcemi, hypofosfatemi), hyperglykemi, hypoglykemi och förhöjda triglycerider (se Speciell Försiktigheten). Vid både behandling med Pegasys i monoterapi och vid kombinationsbehandling med ribavirin, fick upp till 2% av patienterna ökning av ALAT-nivåerna som ledde till en modifiering av dosen eller avbrytande av behandlingen. Pegasysbehandling var associerad med sänkningar i hematologiska värden (leukopeni, neutropeni, lymfopeni, trombocytopeni och hemoglobin), vilka dock vanligen förbättrades genom dosjusteringar, och återgick till nivån före behandling inom 4-8 veckor efter att behandlingen avbrutits (se Dosering och Speciell Försiktigheten). Måttlig (ANC: 0,749-0,5 x 109/l) och svår (ANC:<0,5 x 109/l) neutropeni observerades hos 24% (216/887) respektive 5% (41/887) av patienterna som behandlades med Pegasys 180 mikrogram och ribavirin 1 000/1 200 milligram i 48 veckor. Anti-interferonantikroppar 1-5% av patienterna som behandlades med Pegasys utvecklade neutraliserande antiinterferonantikroppar. I likhet med andra interferoner sågs en högre incidens av neutraliserande antikroppar vid kronisk hepatit B. Däremot var detta inte för någon av sjukdomarna korrelerat till avsaknad av terapeutiskt svar. Tyroidea funktion Behandling med Pegasys förknippades med kliniskt signifikanta förändringar i laboratorievärden för tyroidea, vilket krävde kliniska åtgärder (se Speciell Försiktigheten). Frekvensen som observerades hos patienterna som erhöll Pegasys/ribavirin (4,9%) (NV15801)är likartad med de som observerats för andra interferoner. Laboratorievärden för patienter infekterade med både HIV och HCV Trots att hematologisk toxicitet med neutropeni, trombocytopeni och anemi inträffade oftare hos patienter infekterade med både HIV och HCV, kunde majoriteten hanteras med dosmodifiering och användning av tillväxtfaktorer, och för tidigt avbrytande av behandlingen krävdes sällan. Minskning av ANC-nivåer under 500 celler/mm3 observerades hos 13% och 11% av patienterna som fick Pegasys i monoterapi respektive som kombinationsbehandling. Minskning av trombocyter under 50 000 /mm3 observerades hos 10% och 8% av patienterna som fick Pegasys i monoterapi respektive som kombinationsbehandling. Anemi (hemoglobin <10 g/dl) rapporterades hos 7% och 14% av patienterna som fick Pegasys i monoterapi respektive som kombinationsbehandling.
Manufacturer
Roche |
|
