Pfizer
Drug Class Description
Övriga cytostatiska/cytotoxiska medel
Generic Name
Sunitinib
Drug Description

Kapslar, hårda Gelatinkapsel, orange, innehållande gula till orange granulat. Märkt med ”Pfizer” på locket och ”STN 12,5 mg” på underdelen i vit tryckfärg, Kapslar, hårda Gelatinkapsel, orange lock/karamellfärgad underdel, innehållande gula till orange granulat. Märkt med ”Pfize” på locket och ”STN 25 mg” på underdelen i vit tryckfärg. Kapslar, hårda Gelatinkapsel, karamellfärgad, innehållande gula till orange granulat. Märkt med ”Pfizer” på locket och ”STN 50 mg” på underdelen i vit tryckfärg,
Presentation

SUTENT 12,5 mg kapslar, hårda - Varje kapsel innehåller sunitinibmalat motsvarande 12,5 mg sunitinib. Hjälpämne: 80,0 mg mannitol. SUTENT 25 mg kapslar, hårda - Varje kapsel innehåller sunitinibmalat motsvarande 25 mg sunitinib. Hjälpämne: 39,663 mg mannitol. SUTENT 50 mg kapslar, hårda - Varje kapsel innehåller sunitinibmalat motsvarande 50 mg sunitinib. Hjälpämne: 79,326 mg mannitol.
Indications

SUTENT är indicerat för behandling av ej resektabel och/eller metastaserad malign gastrointestinal stromacellstumör (GIST) efter terapisvikt med imatinibmesylat på grund av resistens eller intolerans. SUTENT är indicerat för behandling av avancerad och/eller metastaserad njurcellscancer (MRCC) efter terapisvikt med interferon alfa eller interleukin-2. Effektutvärderingen baseras på förlängd tid till tumörprogression och ökad överlevnad i GIST samt på andel objektiv respons vid MRCC.
Adult Dosage

Behandlingen skall initieras av läkare med erfarenhet av behandling av njurcellscancer respektive GIST. Rekommenderad dos av SUTENT är 50 mg, att tas peroralt som en dos varje dag i 4 på varandra följande veckor, följt av ett uppehåll under 2 veckor (Schema 4/2), vilket ger en komplett cykel av 6 veckor. Dosändring kan göras i steg med 12,5 mg, baserat på individuell säkerhet och tolerabilitet. Den dagliga dosen skall inte överstiga 87,5 mg eller understiga 37,5 mg. Samtidig administrering av en potent CYP3A4-inducerare som t.ex. rifampicin skall undvikas (Se Special Forsiktighetsätgard och Interaktioners). Om detta inte är möjligt, kan SUTENT-dosen behöva ökas genom tillägg av 12,5 mg-doser (upp till 87,5 mg dagligen), samtidigt som tolerabiliteten följs noggrant. Samtidig administrering av SUTENT och en potent CYP3A4-hämmare som t.ex. ketokonazol skall undvikas (Se Special Forsiktighetsätgard och Interaktioners). Om detta inte är möjligt, kan SUTENT-dosen behöva minskas till minimum 37,5 mg dagligen, samtidigt som tolerabiliteten följs noggrant. Vid val av samtidigt givna läkemedel, bör sådana utan eller med liten risk att inducera eller hämma CYP3A4 väljas. Nedsatt leverfunktion: Inga kliniska studier har utförts på patienter med nedsatt leverfunktion. Nedsatt njurfunktion: Inga kliniska studier har utförts på patienter med nedsatt njurfunktion. SUTENT kan tas oberoende av måltid. Om patienten glömt att ta en dos skall inte någon extra dos ges. Patienten skall ta den förskrivna dosen påföljande dag, som han/hon normalt skulle ha gjort.
Child Dosage

Säkerheten och effekten hos SUTENT vid behandling av barn har inte fastställts. SUTENT skall inte användas till barn förrän ytterligare data blir tillgängliga.
Elderly Dosage

Cirka 25 % av patienterna i kliniska studier med SUTENT var 65 år eller äldre. Inga påtagliga skillnader vad avser säkerhet eller effekt har iakttagits mellan yngre och äldre patienter.
Contra Indications

Överkänslighet mot sunitinibmalat eller mot något hjälpämne.
Special Precautions

Samtidig administrering av en potent CYP3A4-inducerare som t.ex. rifampicin kan minska plasmakoncentrationerna av sunitinib. Kombination med inducerare skall därför undvikas. Om detta inte är möjligt, kan SUTENT-dosen behöva ökas (Se Dosering och Interaktioners). Samtidig administrering av en potent CYP3A4-hämmare som t.ex. ketokonazol kan öka plasmakoncentrationerna av sunitinib. Vid samtidig behandling med annat läkemedel rekommenderas val av preparat med ingen eller minimal risk för enzymhämning. Om detta inte är möjligt, kan SUTENT-dosen behöva minskas (se Dosering och Interaktioners). Hud och vävnader: Missfärgning av huden, möjligen på grund av färgen på den aktiva substansen (gul), är en vanlig, behandlingsrelaterad biverkning och uppträder hos cirka 30 % av patienterna. Patienterna skall informeras om att färgpigmenten i hår eller hud också kan försvinna under behandling med SUTENT. Andra möjliga hudbiverkningar är t.ex. torrhet, förtjockning av eller uppkomst av sprickor i huden, blåsor eller utslag i handflator och på fotsulor. Smärta/irritation i munnen rapporterades hos cirka 14 % av patienterna. Dysgeusi (förändrad smak) rapporterades hos cirka 28 % av patienterna. Ovanstående biverkningar var inte kumulativa. De var oftast reversibla och behandlingen behövde vanligen inte utsättas. Gastrointestinala biverkningar: Illamående, diarré, stomatit, dyspepsi och kräkningar var de vanligast rapporterade, behandlingsrelaterade gastrointestinala biverkningarna. Understödjande behandling vid gastrointestinala, behandlingskrävande biverkningar kan innefatta behandling med antiemetikum eller antidiarroikum. Blödningar: Behandlingsrelaterad tumörblödning uppträdde hos cirka 2 % av patienterna med GIST. Dessa biverkningar kan uppträda plötsligt, och kan vid lungtumörer ge svår och livshotande hemoptys eller lungblödning. Fatal lungblödning inträffade hos 2 patienter som behandlades med SUTENT i en klinisk studie på patienter med metastatisk, icke-småcellig lungcancer (NSCLC). Båda patienterna hade skivepitelcellshistologi. SUTENT är inte godkänt för användning på patienter med NSCLC. Dessa tillstånd skall följas rutinmässigt, inkluderande fullständig bedömning av blodstatus och klinisk undersökning. Epistaxis var den vanligaste behandlingsrelaterade hemorragiska biverkningen och rapporterades hos cirka hälften av de patienter med solida tumörer som upplevde hemorragiska biverkningar. Ingen av dessa biverkningar var av allvarlig art. Gastrointestinalkanalen: Allvarliga, även fatala gastrointestinala komplikationer, inkluderande gastrointestinal perforation, har inträffat i sällsynta fall hos patienter med intraabdominella sjukdomar som behandlas med SUTENT. Hypertoni: Hypertoni i samband med behandlingen rapporterades hos cirka 16 % av patienterna med solida tumörer. SUTENT-dosen fick minskas eller behandlingen temporärt avbrytas för cirka 2,7 % av denna patientpopulation. Ingen av dessa patienter behövde helt avbryta behandlingen med SUTENT. Svår hypertoni (>200 mmHg systoliskt eller 110 mmHg diastoliskt) uppkom hos 4,7 % av denna patientpopulation. Patienter skall följas med avseende på hypertoni och vid behov erhålla lämplig medicinsk behandling. Tillfälligt behandlingsuppehåll rekommenderas för patienter med svår hypertoni, som inte kan kontrolleras med mediciner. Behandlingen kan återupptas så snart hypertonin är under kontroll. Hematologiska biverkningar: Minskade absoluta neutrofilvärden av svårighetsgrad 3 och 4 rapporterades hos 13,1 % respektive0,9 % av patienterna. Minskade trombocytvärden av svårighetsgrad 3 och 4 rapporterades hos 4 %respektive 0,5 % av patienterna. Ovanstående biverkningar var inte kumulativa. De var oftast reversibla och behandlingen behövde vanligen inte utsättas.Fullständig bedömning av blodstatus bör göras i början av varje behandlingscykel på patienter som behandlas med SUTENT. Kardiovaskulära biverkningar: Minskning av vänsterkammarens ejektionsfraktion (LVEF), med =20 %, och ett värde under nedre normalgränsen, sågs hos cirka 2 % av GIST-patienterna och hos 4 % av MRCC-patienterna som behandlades med SUTENT samt hos 2 % av patienterna som fick placebo. Minskningen av LVEF föreföll inte progrediera och förbättrades ofta trots fortsatt behandling. ”Hjärtsvikt”, ”kronisk hjärtsvikt” eller ”vänsterkammarsvikt” rapporterades som behandlingsrelaterade biverkningar hos 0,7 % av patienterna med solida tumörer och hos 1 % av patienterna som fick placebo. Alla patienterna hade GIST. Eventuellt samband mellan receptortyrosinkinas (RTK)-hämning och försämrad hjärtfunktion är ej fastställt. Patienter som under de senaste 12 månaderna hade drabbats av hjärtsjukdom, som t.ex. hjärtinfarkt (inkluderande svår/instabil angina), symtomatisk kronisk hjärtsvikt (CHF), cerebrovaskulär händelse eller transitorisk ischemisk attack eller lungemboli eller genomgått koronar/perifer artär-bypasstransplantation uteslöts från kliniska studier med SUTENT. Det är inte känt huruvida patienter med dessa samtidiga tillstånd kan löpa större risk att utveckla läkemedelsrelaterad vänsterkammardysfunktion. Läkare bör väga denna risk mot den eventuella nyttan av läkemedlet. Dessa patienter bör följas upp noggrant vad avser kliniska tecken och symtom på CHF när de behandlas med SUTENT. Utgångsvärdet för LVEF bör fastställas och återkommande utvärdering göras hos patienter som får behandling med SUTENT. Hos patienter utan kardiella riskfaktorer bör ett utgångsvärde för tömningsfraktionen fastställas. Vid kliniska tecken på CHF rekommenderas utsättande av SUTENT. Hos patienter utan kliniska tecken på CHF men med minskning av tömningsfraktion <50 % och >20 % under utgångsvärdet bör behandlingen med SUTENT avbrytas och/eller dosen sänkas. Förlängning av QT-intervallet: Förlängning av QT-intervallet undersöktes i en studie hos 24 patienter (i åldrarna 20-87 år) med långt framskriden sjukdom. SUTENT visade sig förlänga QTcF-intervallet (Friederica’s Correction) vid ungefär den dubbla terapeutiska koncentrationen. Ingen patient hade en högre grad av förlängning än grad 2 (CTCAE v3.0) QT/QTc-intervall och ingen patient uppvisade hjärtarrytmi. Den kliniska betydelsen av denna effekt är oklar och beror på riskfaktorer och känslighet hos den enskilde patienten. SUTENT skall användas med försiktighet till patienter med en känd anamnes av förlängt QT-intervall, patienter som behandlas med antiarytmika, eller patienter med relevant tidigare hjärtsjukdom, bradykardi eller störningar i elektrolytbalansen. Samtidig behandling med potent CYP3A4 –hämmare, som kan öka plasmakoncentrationen av sunitinib, ska ske med försiktighet och med minskad SUTENT-dos (se Interaktioners). Tromboemboliska biverkningar: Fyra patienter (2 %) i de två MRCC-studierna rapporterade tromboemboliska biverkningar; två patienter med lungemboli (båda grad 4) och två patienter med djup ventrombos (DVT) (båda grad 3). Behandlingen avslutades i ett av fallen. Sju patienter (3 %) av de som behandlades med SUTENT men ingen som erhöll placebo i den pivotala studien av GIST drabbades av tromboemboliska biverkningar; fem av de sju hade DVT grad 3 och två hade DVT grad 1 eller 2. Fyra av dessa sju patienter avbröt behandlingen efter de första tecknen på DVT. Lungemboli: Behandlingsrelaterad lungemboli rapporterades hos cirka 1,1 % av patienterna med solida tumörer som behandlades med SUTENT. Ingen av dessa biverkningar ledde till att någon patient avbröt behandlingen med SUTENT; däremot minskades dosen eller uppsköts behandlingen temporärt i ett fåtal fall. Inga ytterligare fall av lungemboli inträffade hos dessa patienter efter det att behandlingen återupptagits. Hypotyreos: Hypotyreos rapporterades som en biverkning hos 7 patienter (4 %) i de två MRCC-studierna. Dessutom rapporterades förhöjda TSH-nivåer hos 4 patienter (2 %). Totalt sett visade 7 % av MRCCpopulationen antingen kliniska eller laboratoriemässiga tecken på behandlingsorsakad hypotyreos. Behandlingsorsakad hypotyreos observerades hos 8 GIST-patienter (4 %) som behandlades med SUTENT, jämfört med 1 (1 %) som fick placebo. Laboratorieprover för kontroll av tyreoideafunktionen ska göras hos patienter med symtom på hypotyreos, och de bör handläggas på vanligt sätt. Pankreasfunktionen: Förhöjd serumlipas- och amylasaktivitet har iakttagits hos patienter med olika solida tumörer som behandlades med SUTENT. Den förhöjda lipasaktiviteten var övergående och åtföljdes vanligen inte av tecken eller symtom på pankreatit hos patienter med olika solida tumörer. Pankreatit iakttogs hos 0,4 % av patienterna med solida tumörer. Vid symtom på pankreatit skall patienterna följas upp medicinskt. Kramper: I kliniska studier med SUTENT har kramper iakttagits hos försökspersoner med röntgenologiska tecken på hjärnmetastaser. Sällsynta fall av kramper och röntgenologiska tecken på reversibelt bakre leukoencefalopati-syndrom (RPLS) har också rapporterats (<1 %). Inget av dessa fall resulterade i dödlig utgång. Patienter med kramper och tecken/symtom som stämmer överens med RPLS, som t.ex. hypertoni, huvudvärk, minskad vakenhet, förändrade mentala funktioner och synförlust, inkluderande kortikal blindhet, skall följas upp medicinskt, inkluderande blodtryckskontroll. Temporärt uppehåll i behandlingen med SUTENT rekommenderas; därefter kan behandlingen återupptas efter bedömning av behandlande läkare.
Interactions

Läkemedel som kan öka plasmakoncentrationerna av sunitinib Samtidig behandling med sunitinibmalat och den potenta CYP3A4-hämmaren ketokonazol resulterade i en förhöjning av Cmax- och AUC0-8-värdena för komplexet [sunitinib + primär metabolit] med 49 % respektive 51 %, efter en engångsdos av sunitinibmalat till friska frivilliga. Behandling med SUTENT i kombination med potenta hämmare i CYP3A4-familjen (t.ex. ritonavir, itrakonazol, erytromycin, klaritromycin, grapefruktjuice) kan öka sunitinibkoncentrationerna. En kombination med hämmare bör därför undvikas eller val av samtidig behandling med annat läkemedel med ingen eller minimal potential att hämma CYP3A4 övervägas.Om detta inte är möjligt, kan SUTENT-dosen behöva minskas till minimum 37,5 mg dagligen, och tolerabiliteten skall följas noggrant (se Dosering). Läkemedel som kan minska plasmakoncentrationerna av sunitinib: Samtidig behandling med SUTENT och CYP3A4-induceraren rifampicin resulterade i en minskning av Cmax- och AUC0-8-värdena för komplexet [sunitinib + primär metabolit] med 23 % respektive 46 %, efter en engångsdos av SUTENT till friska frivilliga. Behandling med SUTENT i kombination med potenta inducerare i CYP3A4-familjen (t.ex. dexametason, fenytoin, karbamazepin, rifampicin, fenobarbital eller Hypericum perforatum, också känd som johannesört) kan minska sunitinibkoncentrationerna. En kombination med inducerare bör därför undvikas eller val av samtidig behandling med annat läkemedel med ingen eller minimal potential att inducera CYP3A4 övervägas. Om detta inte är möjligt, kan SUTENT-dosen behöva ökas genom tillägg av 12,5 mg-doser (upp till 87,5 mg dagligen), och tolerabiliteten skall följas noggrant (Se Dosering). För att upprätthålla avsedd koncentration bör val av samtidig behandling med annat läkemedel med lägre enzyminducerande potential övervägas. Om detta inte är möjligt kan SUTENTdosen behöva justeras (Se Dosering) Sällsynta fall av blödning har iakttagits hos patienter som behandlas med SUTENT (Se Special Forsiktighetsätgard). Patienter som får samtidig behandling med antikoagulantia (t.ex. warfarin; acenokumarol) kan behöva följas upp med jämna mellanrum med fullständig bedömning av blodstatus (trombocyter) och koagulationsfaktorer (PT/INR) samt läkarundersökning. Graviditet: Studier med SUTENT på gravida kvinnor saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet, inklusive fostermissbildningar. SUTENT skall inte användas under graviditet eller av kvinnor som inte använder tillförlitliga preventivmedel, såvida inte nyttan överväger den potentiella risken för fostret. Om läkemedlet används under graviditet eller om patienten blir gravid under behandlingen måste hon underrättas om den potentiella risken för fostret. Kvinnor i fertil ålder skall avrådas från graviditet under den tid de behandlas med SUTENT. Prekliniska studier har visat att den manliga och kvinnliga fertiliteten kan nedsättas av behandling med SUTENT. Amning: Sunitinib och/eller dess metaboliter utsöndras i mjölk hos råtta. Det är inte känt huruvida sunitinib eller dess primära, aktiva metabolit utsöndras i bröstmjölk hos människa. Eftersom läkemedel vanligen utsöndras i bröstmjölk hos människa och det finns en risk för allvarliga biverkningar hos barn som ammas, bör kvinnor inte amma medan de behandlas med SUTENT.
Adverse Reactions

De viktigaste, behandlingsrelaterade allvarliga biverkningarna som förknippas med behandling med SUTENT hos patienter med solida tumörer var lungemboli (1 %), trombocytopeni (1 %), tumörblödning (0,9 %), febril neutropeni (0,4 %) och hypertoni (0,4 %). De vanligaste, behandlingsrelaterade biverkningarna (som upplevdes av minst 20 % av patienterna) av olika svårighetsgrad var: Trötthet, gastrointestinala problem som diarré, illamående, stomatit, dyspepsi och kräkningar, missfärgad hud, dysgeusi och anorexi. Trötthet, hypertoni och neutropeni var de vanligaste, behandlingsrelaterade biverkningarna i grad 3 som högsta svårighetsgrad, och förhöjda lipasvärden var den oftast förekommande, behandlingsrPfizer
Manufacturer