|
Videx®, Tuggtabletter 50 mg, Bristol-Myers Squibb AB
|
Drug Description
1 tugg-/dispergerbar tablett innehåller: Didanosin 25 mg, 50 mg resp. 100 mg, sorbitol 342 mg, 333 mg resp. 319 mg, aspartam, kalciumkarbonat, magnesiumhydroxid, mikrokristallin cellulosa, krospovidon, mandarin-apelsin smakämne (tangerinolja, mandarinolja, arabiskt gummi, alfa-tokoferol, kolloidal kiseldioxid) och magnesiumstearat.
1 dospåse innehåller: Didanosin. 167 mg aut 250 mg, sacchar. 14,6 g aut 14,6 g et constit. ad 20,0 g.
Presentation
Tuggtabletter 25 mg Tuggtabletter 50 mg Tuggtabletter 100 mg
Indications
VIDEX är indicerat, som del i en kombinationsterapi, för antiviral behandling av HIV-infekterade patienter.
Adult Dosage
På grund av minskad absorption vid födointag, rekommenderas att VIDEX tas minst en halvtimme före måltid. Även om man inte slutgiltigt har fastställt den optimala dosen VIDEX, rekommenderas följande dosering:
Vuxna: Den rekommenderade dygnsdosen baseras på patientens vikt och kan ges i tvådosregim (2 gånger dagligen) eller endosregim (1 gång dagligen) som beskrivs i nedanstående tabell:
- Doseringsschema för vuxna
- Patientens - VIDEX tabletter(*) - VIDEX dospulver
- vikt - -
- ≥60 kg - 200 mg×2 - 400 mg×1 - 250 mg×2 - 500 mg×1
- <60 kg - 125 mg×2 - 250 mg×1 - 167 mg×2 - 334 mg×1
- (*) För att säkerställa att patienterna erhåller tillräcklig mängd antacidum, måste varje dos ges i form av minst 2 tabletter (t ex 200 mg 2 gånger dagligen skall ges som 2 doser om vardera 2 tabletter à 100 mg med ca 12 timmars intervall, 400 mg 1 gång dagligen ges som en dos om 2 tabletter à 150 mg + 1 tablett à 100 mg; 250 mg 1 gång dagligen ges som 1 tablett à 100 mg + 1 tablett à 150 mg).
Barn: Den rekommenderade dygnsdosen, baserad på kroppsytan, är 240 mg/m2/dag (180 mg/m2/dag i kombination med zidovudin) i doseringen 2 gånger eller 1 gång dagligen. För att säkerställa att patienterna får tillräckligt med antacidum, måste varje dos ges i form av minst 2 sugtabletter, gäller ej dospåsarna.
- Doseringschema för barn
- - Kropps- - Total dygns- - 2 ggr dagligen - 1 gång dagligen
- - yta (m2) - dos (mg/dag) - (tabletter, mg) - (tabletter, mg)
- - 0,5 - 120 - 50+25 - 100+25
- 240 mg/m2/dag - 1,0 - 240 - 100+25 - 100+150
- - 1,5 - 360 - 150+25 - 150+150+50
- - - - -
- - 0,5 - 90 - 25+25 - 50+50
- 180 mg/m2/dag - 1,0 - 180 - 50+50 - 150+25
- - 1,5 - 270 - 100+50 - 150+100+25
Klinisk erfarenhet är inte tillräcklig för att kunna ge dosrekommendationer för barn yngre än 3 månader.
Dosjustering: Signifikant stegring av serumamylas skall föranleda utsättande av behandlingen och noggrann utredning av eventuell pankreatit, även vid avsaknad av symptom på pankreatit. Fraktionering av amylas kan påvisa förekomsten av salivisoamylas. Behandlingen bör endast återinsättas efter uteslutande av pankreatit och efter normalisering av de kliniska och biologiska parametrarna, och då endast om den anses vara oumbärlig. Behandlingen bör återinsättas i låg dosering som ökas gradvis om tillämpligt.
- Doseringsschema vid nedsatt njurfunktion
- Patientens - - -
- vikt - ≥60 kg - <60 kg -
- Kreatinin- - Tabletter(*) - Dos- - Tabletter(*) - Dos- - Doserings-
- clearance - - pulver - - pulver - frekvens
- (ml/min) - - - - -
- >60 - 200 mg - 250 mg - 125 mg - 167 mg - ×2
- - 400 mg - 500 mg - 250 mg - 334 mg - ×1
- 30—59 - 100 mg - 100 mg - 75 mg - 100 mg - ×2
- - 200 mg - 200 mg - 150 mg - 167 mg - ×1
- 10—29 - 150 mg - 167 mg - 100 mg - 100 mg - ×1
- <10 - 100 mg - 100 mg - 75 mg - 100 mg - ×1
- (*) För att säkerställa att patienterna erhåller tillräcklig mängd antacidum, måste varje dos ges i form av minst 2 tabletter (t ex 400 mg 1 gånger dagligen ges som en dos om 2 tabletter à 150 mg + 1 tablett à 100 mg; 200 mg 2 gånger dagligen ges som 2 doser om vardera 2 tabletter à 100 mg. Med ca 12 timmars intervall).
Patienter med kreatininclearance under 29 ml/min skall alltid erhålla dosering 1 gång dagligen. Dosen skall helst ges efter dialys. Däremot är det inte nödvändigt att ge ytterligare en DOS AV VIDEX efter hemodialys.
Barn: Även hos barn är urinutsöndring en viktig eliminationsväg för didanosin, och clearance av didanosin kan därför ändras hos barn med nedsatt njurfunktion. Även om det saknas tillräckliga data för att rekommendera en exakt dosjustering av VIDEX för denna patientgrupp, bör en reduktion av dosen och/eller en ökning av dosintervallet övervägas. Många patienter som har symptom på neuropati, vilka försvinner efter utsättande av läkemedlet, kan tolerera VIDEX i minskad dosering.
Nedsatt leverfunktion: Data är otillräckliga för att rekommendera en exakt dosjustering av VIDEX till patienter med nedsatt leverfunktion men en dosreduktion hos dessa patienter bör dock övervägas.
Contra Indications
Överkänslighet mot didanosin eller mot något eller några av innehållsämnena.
Special Precautions
Pankreatit är en känd allvarlig komplikation hos HIV-infekterade patienter. Den har även förknippats med VIDEX-terapi och enstaka dödsfall har förekommit. Hos patienter som tidigare har haft pankreatit skall VIDEX användas med stor försiktighet. Samband mellan risken för pankreatit och dygnsdosen av VIDEX har påvisats.
BEHANDLINGEN MED VIDEX skall avbrytas vid kliniska tecken på pankreatit tills diagnosen pankreatit har uteslutits med hjälp av lämpliga laboratorie- och röntgen-/ultraljudsundersökningar. När det krävs behandling med andra läkemedel som ger upphov till pankreastoxicitet (t ex pentamidin intravenöst) bör om möjligt didanosinterapin avbrytas. Om samtidig behandling är oundviklig bör patienten övervakas noggrant. Om de biokemiska markörerna för pankreatit ökar till kliniskt signifikant nivå över normalgränsen, även utan symptom, bör utsättande av läkemedlet också övervägas. En signifikant höjning av triglycerider är en känd orsak till pankreatit och kräver noggrann observation.
Perifer neuropati: Hos vissa patienter som behandlas med VIDEX kan toxisk perifer neuropati uppträda, vanligen karaktäriserad av bilateral symmetrisk domningskänsla och stickande känsla distalt samt smärta i fötter och, dock mindre ofta, i händer. När det kliniska tillståndet kräver bör behandlingen med VIDEX avbrytas tills symptomen har försvunnit. Därefter kan många patienter tolerera VIDEX i reducerad dos.
Hyperurikemi: Eftersom VIDEX har förknippats med hyperurikemi bör behandlingen utsättas om en signifikant höjning av urinsyranivån inträffar.
Leversvikt av okänd genes har förekommit i sällsynta fall hos patienter under BEHANDLING MED VIDEX. Leverenzymvärden bör kontrolleras och VIDEX bör utsättas om enzymvärdena med klinisk betydelse överstiger den övre normalgränsen. BEHANDLINGEN MED VIDEX bör återinsättas endast om de potentiella fördelarna av behandlingen klart uppväger de eventuella riskerna för den enskilda patienten.
I sällsynta fall har förändringar i näthinnan eller opticusnerven rapporterats hos barn vid behandling med didanosin, i synnerhet vid doser som överstiger de rekommenderade. Retinal depigmentering har rapporterats hos vuxna patienter. Särskilt hos barn bör man överväga att undersöka ögonbotten med dilaterad pupill regelbundet (var 6:e månad) eller om synförändringar uppträder.
Laktacidos: Fall av laktacidos (utan samtidig hypoxemi) ibland med dödlig utgång, vanligtvis i samband med grav hepatomegali och leversteatos har rapporterats efter behandling med nukleosidanaloger. Behandlingen skall avbrytas vid snabbt stigande aminotransferaser, progressiv hepatomegali eller metabolisk acidos/laktacidos av okänd etiologi. Benigna gastrointestinala symtom som illamående, kräkningar och buksmärtor, respiratoriska symtom eller neurologiska symtom kan vara tecken på utveckling av laktacidos.
Allvarliga fall, även med dödlig utgång har satts i samband med pankreatit, leversvikt/fettlever, njurinsufficiens och höga nivåer av serum laktat.
Försiktighet bör iakttas vid förskrivning av nukleosidanaloger till patienter (framför allt till obesa kvinnor) med hepatomegali, hepatit eller annan känd riskfaktor för leversjukdom. Dessa patienter bör kontrolleras noggrant . Laktacidos har vanligtvis uppträtt efter några få eller efter flera månaders behandling (se även Graviditet och amning).
Begränsad erfarenhet medför att dosrekommendation till spädbarnsbehandling (yngre än 3 månader) ej kan ges.
Patienter som behandlas med VIDEX eller annan antiretroviral terapi kan även fortsättningsvis utveckla opportunistiska infektioner eller andra komplikationer förknippade med HIV-infektion eller behandling. Därför bör dessa patienter följas noggrant av läkare med erfarenhet av behandling av patienter med HIV-relaterade sjukdomar. För att genomföra behandlingen på ett tillfredsställande sätt krävs tillgång till lämplig utrustning, t ex möjlighet att utföra speciella laboratorieprover inklusive nödvändig kontroll av T4-lymfocyter samt av biokemiska markörer för pankreatit.
Nedsatt njurfunktion: Halveringstiden för didanosin efter peroral tillförsel ökade från i medeltal 1,4 timmar hos personer med normal njurfunktion till 4,1 timmar hos personer med allvarlig njurfunktionsnedsättning, som kräver dialys. Efter en peroral dos kan didanosin inte detekteras i peritonealdialysvätska; i hemodialysat återfinns mellan 0,6% och 7,4% av dosen under en 3—4 timmars dialys. Patienter med kreatininclearance <60 ml/min kan löpa större risk för toxiska effekter av VIDEX, beroende på minskat clearance av läkemedlet. Dosreduktion rekommenderas för dessa patienter. VIDEX-tabletten innehåller 8,6 mEq magnesium, vilket kan utgöra en alltför hög magnesiumbelastning hos patienter med signifikant nedsatt njurfunktion.
Nedsatt leverfunktion: Inga signifikanta förändringar i didanosins farmakokinetik observerades efter en enstaka intravenös eller peroral dos till hemofilipatienter med kroniskt, persistent förhöjda leverenzymer, som kan tyda på nedsatt leverfunktion, hos hemofilipatienter med normala eller mindre allvarliga ökningar av leverenzymer eller hos icke-hemofilipatienter med normala enzymnivåer. Metabolismen av didanosin kan emellertid förändras hos patienter med allvarligare eller andra former av leverfunktionsnedsättning och en dosjustering bör övervägas.
Patienter som står på natriumfattig diet: Varje dospåse innehåller 1 380 mg natrium.
Fenylketonuri: VIDEX-tabletter innehåller fenylalanin 36,5 mg (från aspartam). Därför bör VIDEX ges till patienter med fenylketonuri endast vid strikta indikationer.
Sorbitol: VIDEX tabletter innehåller sorbitol (342 mg, 333 mg, och 316 mg, för 25 mg, 50 mg respektive 100 mg tabletterna). Därför bör VIDEX tabletter endast ges på strikta indikationer.till patienter med fruktosintolerans.
Diabetes mellitus: VIDEX pulver till oral lösning, dospåse innehåller sackaros (14,6 g per dospåse).
Interactions
Samtidig administrering av VIDEX och läkemedel, kända för att orsaka perifer neuropati eller pankreatit, kan öka risken för dessa toxiska effekter. Patienter som behandlas med dessa läkemedel bör följas noga.
Följande kombinationer med VIDEX bör undvikas, D: tetracykliner och fluorokinoloner.
Följande kombinationer med VIDEX kan kräva dosanpassning, C: ketokonazol och ganciklovir.
Se speciellt avsnitt märkt , J05A F02 Didanosin.
Kombination med itrakonazol kan kräva dosanpassning.
Födointag tillsammans med VIDEX reducerar absortionen av didanosin med ca 50%.
Adverse Reactions
- Vanliga (>1/100) - Allmänna: Allergiska reaktioner, asteni, huvudvärk. Blod: Leukopeni, trombocytopeni, anemi. Endokrina: Diabetes mellitus. GI: Diarré, illamående/kräkningar, muntorrhet. Lever: Leverenzymstegringar. Neuol.: Perifer neuropati. Urogenital.: Förhöjda urinsyranivåer. Övriga: Pankreatit, stegringar av serumamylas och lipas.
- Mindre vanliga (1/100 - 1/1000) - Lever: Leversvikt. Ögon: Näthinne- och synnervsförändringar.
- Sällsynta (< 1/1000) - Metabol.: Laktacidos.
Vuxna: De flesta allvarliga biverkningar som har iakttagits har generellt återspeglat den kliniska bilden av AIDS och HIV-infektion. I de studier som har utförts har didanosin administrerats samtidigt med andra läkemedel. Det är därför svårt att avgöra vilka symptom/biverkningar som är relaterade till VIDEX, till sjukdomen, eller till övrig behandling. Nedanstående data hänför sig till VIDEX givet 2 gånger dagligen, både som monoterapi och i kombinationsregim. I jämförande studier mellan VIDEX 1 gång dagligen respektive 2 gånger dagligen har ingen signifikant skillnad påvisats vad gäller incidens pankreatit och perifer neuropati.
Kliniskt signifikanta biverkningar som rapporterats i kontrollerade kliniska studier och som kan ha ett möjligt samband med VIDEX (2 gånger dagligen) i rekommenderad dos omfattar pankreatit (7%) och stegringar i serum av amylas (18%) och lipas. Pankreatit, i vissa fall dödlig, var mer frekvent hos patienter som behandlades med doser högre än de rekommenderade (9—13%); patienter med avancerad HIV-sjukdom eller med pankreatit i anamnesen. Perifer neuropati (9%) har förknippats med VIDEX. Avvikelser i leverfunktionsprover (13%), med sällsynta fall av leversvikt och död, har också rapporterats.
Leukopeni, trombocytopeni och anemi rapporterades med signifikant lägre incidens än vid zidovudinbehandling, och sambandet med VIDEX har inte fastlagts. Fall av laktacidos (utan samtidig hypoxemi) ibland med dödlig utgång, vanligtvis i samband med uttalad hepatomegali och leversteatos har rapporterats vid behandling med nukleosidanaloger (se varningar och försiktighet). Barn: Biverkningarna var generellt sett de samma som setts hos vuxna. Högre hematotoxicitet är rapporterad för kombinationen med zidovudin i förhållande till behandling med enbart VIDEX.
Förändringar på näthinna eller nervus opticus har rapporterats hos ett fåtal barn, vanligen vid doser överstigande de rekommenderade. Det rekommenderas att barn under VIDEX-behandling genomgår ögonbottenundersökning med dilaterad pupill var 6:e månad eller om synförändringar uppträder.
Manufacturer
Bristol-Myers Squibb AB |
|
