|
Telzir 700 mg filmdragerade tabletter (HIV)
|
Drug Class Description
Virushämmande medel för systemiskt bruk
Generic Name
Fosamprenavirkalcium (Amprenavir).
Drug Description
Filmdragerade tabletter.Rosa, filmdragerade, kapselformade, bikonvexa tabletter, märkta med GXLL7 på ena sidan.
Presentation
Varje filmdragerad tablett innehåller 700 mg fosamprenavir som fosamprenavirkalcium (motsvarandeca 600 mg amprenavir).
Indications
Telzir är i kombination med låg dos av ritonavir indicerat för behandling av vuxna infekterade med humant immunbristvirus typ 1 (HIV-1) i kombination med andra antiretrovirala läkemedel. Hos patienter som i begränsad omfattning erhållit tidigare antiretroviral behandling har inte Telzir i kombination med låg dos ritonavir visats vara lika effektivt som lopinavir / ritonavir. Hos patienter som genomgått mer omfattande behandling har inte användning av Telzir i kombination med låg dos ritonavir studerats tillräckligt. Hos patienter med tidigare erfarenhet av behandling med proteashämmare (PI) bör valet av Telzir baseras på resultatet från viral resistensbestämning och på patientens tidigare behandling.
Adult Dosage
Telzir får endast ges tillsammans med låg dos ritonavir som en farmakokinetisk förstärkare av amprenavir och i kombination med andra antiretrovirala läkemedel. Produktresumén för ritonavir måste därför studeras innan behandling med Telzir påbörjas. Behandlingen bör initieras av läkare med erfarenhet av att behandla HIV-infektioner. Telzir (fosamprenavir) är en pro-drug av amprenavir och får inte ges tillsammans med andra läkemedel som innehåller amprenavir. Det är viktigt att varje patient är medveten om betydelsen av att i alla avseenden hålla sig till den rekommenderade doseringen. Vuxna (18 år och äldre)Den rekommenderade dosen är 700 mg fosamprenavir två gånger dagligen tillsammans med 100 mgritonavir två gånger dagligen, i kombination med andra antiretrovirala läkemedel. Detta gäller oavsett om patienten tidigare erhållit antiretroviral behandling eller ej. Försiktighet bör iakttas om de rekommenderade doserna ovan överskrids (Se Special Försiktighetsåtgärd). Nedsatt njurfunktion:Ingen initial dosjustering anses nödvändig hos patienter med nedsatt njurfunktion. Nedsatt leverfunktion:Det finns begränsade data avseende användning av kombinationen Telzir och ritonavir hos patienter med nedsatt leverfunktion. Därför kan specifika doseringsrekommendationer inte ges. Således bör Telzir i kombination med ritonavir användas med försiktighet till patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion och är kontraindicerat till patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (Se Kontraindikationer, Special Försiktighetsåtgärd). Telzir ges oralt. Telzir (tabletter) med ritonavir kan tas med eller utan mat.Telzir finns också som en oral suspension för användning till vuxna som ej kan svälja tabletter.
Child Dosage
Barn (yngre än 12 år) och ungdomar (12 till 17 år)Telzir med ritonavir rekommenderas inte till barn yngre än 12 år och ungdomar 12 till 17 år på grund av att data för säkerhet och effekt saknas.
Elderly Dosage
Äldre (över 65 år)Farmakokinetiken för fosamprenavir har inte studerats hos denna patientgrupp.
Contra Indications
Överkänslighet för fosamprenavir, amprenavir eller något av hjälpämnena i Telzir, eller mot ritonavir. Patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (Se Special Försiktighetsåtgärd). Telzir får inte administreras samtidigt med läkemedel som har ett smalt terapeutiskt fönster och som dessutom är substrat för cytokrom P450 3A4 (CYP3A4) t ex amiodaron, astemizol, bepridil, cisaprid, dihydroergotamin, ergotamin, pimozid, kinidin och terfenadin (Se Interaktioners). Telzir med ritonavir får inte administreras samtidigt med läkemedel som har ett smalt terapeutiskt fönster och som i hög grad är beroende av CYP2D6-metabolism, t ex flekainid och propafenon (Se Interaktioners). Rifampicin får ej ges samtidigt som Telzir (Se Interaktioners). Naturmedel/naturläkemedel som innehåller johannesört (Hypericum perforatum) får inte användas under behandling med Telzir, på grund av risken för sänkta plasmakoncentrationer och minskad klinisk effekt av amprenavir (Se Interaktioners).
Special Precautions
Patienterna bör informeras om att varken Telzir eller någon annan idag tillgänglig antiretroviral behandling botar HIV och att opportunistiska infektioner och andra komplikationer till HIVinfektionen kan uppträda trots behandlingen. Idag tillgängliga antiretrovirala behandlingar, inklusive Telzir, har inte visats kunna eliminera risken för överföring av HIV genom sexuella kontakter eller via blodsmitta. Lämpliga försiktighetsåtgärder skall även fortsättningsvis vidtagas. Fosamprenavir innehåller en sulfonamiddel. Potentialen för korsallergi mellan läkemedel i sulfonamidgruppen och fosamprenavir är okänd. I de pivotala studierna med Telzir, där patienterna fick fosamprenavir tillsammans med ritonavir, fann man inga belägg för ökad risk för hudutslag hos patienter med tidigare allergi mot sulfonamider i förhållande till dem som inte hade någon allergi mot sulfonamid. Trots det skall Telzir användas med försiktighet hos patienter med känd allergi mot sulfonamid. Samtidig administrering av Telzir 700 mg två gånger dagligen med ritonavir i doser högre än 100 mg två gånger dagligen har inte utvärderats kliniskt. Användning av högre ritonavirdoser kan ändra säkerhetsprofilen för kombinationen och rekommenderas därför inte. Leversjukdom: Säkerhet och effekt av Telzir har inte fastställts hos patienter med leversjukdom. Telzir skall användas med försiktighet till patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion och är kontraindicerat till patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion. Patienter med kronisk hepatit B eller C som behandlas med antiretroviral kombinationsterapi löper en ökad risk för allvarliga leverbiverkningar inklusive sådana med dödlig utgång. Vid samtidig antiviral behandling av hepatit B eller C, hänvisas också till aktuell produktresumé för dessa läkemedel. Patienter med nedsatt leverfunktion före behandling, inklusive kronisk aktiv hepatit, har en ökad frekvens av leverfunktionsavvikelser under antiretroviral kombinationsterapi och skall kontrolleras enligt klinisk praxis. Om det hos dessa patienter finns tecken på försämring av leversjukdomen, skall uppehåll eller avbrytande av behandlingen övervägas. Läkemedelsinteraktioner:Samtidig användning av Telzir och midazolam eller triazolam rekommenderas ej (Se Interaktioners). Samtidig användning av Telzir och halofantrin eller lidokain (systemiskt) rekommenderas ej (Se Interaktioners). Samtidig användning av Telzir och PDE5-inhibitorer (t ex sildenafil och vardenafil) rekommenderas ej (Se Interaktioners). Samtidig användning av Telzir och simvastatin eller lovastatin rekommenderas ej på grund av ökad risk för myopati, inklusive rabdomyolys (Se Interaktioners). En minskning av rifabutindosen med minst 75 % rekommenderas vid samtidig administrering med Telzir med ritonavir. Ytterligare dosminskning kan bli nödvändig (Se Interaktioners). På grund av interaktioner med amprenavir kan effekten av hormonell antikonception försämras. Därför rekommenderas att kvinnor i fertil ålder använder säkra barriärmetoder för antikonception (Se Interaktioners). Antiepileptika (karbamazepin, fenobarbital, fenytoin) skall användas med försiktighet. Effekten av Telzir kan reduceras p.g.a. sänkt plasmakoncentration av amprenavir hos patienter som tar dessa läkemedel samtidigt (Se Interaktioners). Monitorering av koncentrationen av immunsuppressiva läkemedel (ciklosporin, takrolimus, rapamycin) rekommenderas när Telzir administreras samtidigt (Se Interaktioners). Monitorering av koncentrationen av tricykliska antidepressiva (t.ex. desipramin och nortriptylin) rekommenderas när Telzir administreras samtidigt (Se Interaktioners). När metadon ges tillsammans med Telzir, skall patienten noga övervakas med avseende på opiatabstinenssyndrom (Se Interaktioners). När warfarin eller andra orala antikoagulantia ges tillsammans med Telzir rekommenderas en utökad kontroll av INR (International Normalised Ratio) (Se Interaktioners). Samtidig användning av Telzir tillsammans med ritonavir och flutikason eller andra glukokortikoider som metaboliseras via CYP3A4 rekommenderas inte såvida inte nyttan av behandlingen uppväger riskerna för systemeffekter av kortikosteroider inklusive Cushing's syndrom och binjurebarksuppression (Se Interaktioners). Utslag / hudreaktioner: De flesta patienter med milda eller måttliga utslag kan fortsätta med Telzir. Lämpliga antihistaminer (t ex cetirizin) kan minska klådan och påskynda läkningen av utslagen. Allvarliga och livshotande hudreaktioner, inkluderande Stevens-Johnsons syndrom, rapporterades hos färre än 1 % av personerna som ingick i det kliniska utvecklingsprogrammet. Telzir skall sättas ut permanent vid allvarliga utslag, eller vid måttliga utslag med systemiska symtom eller symtom från slemhinnor (Se Fientlig Reaktions). Hemofilipatienter: Hos patienter med hemofili A eller B som behandlats med proteashämmare (PIs) har ökad blödningstendens inklusive spontana hematom i huden och hemartros rapporterats. Vissa patienter behövde tillförsel av faktor VIII. I mer än hälften av fallen kunde behandlingen med proteashämmare fortgå eller återinsättas om den hade avbrutits. Ett orsakssamband har misstänkts, men verkningsmekanismen har inte kunnat klargöras. Patienter med hemofili bör därför informeras om att det kan föreligga en ökad risk för blödning. Hyperglykemi: Debut av diabetes mellitus, hyperglykemi eller försämring av befintlig diabetes mellitus har rapporerats hos patienter som erhållit antiretroviral behandling, inklusive proteashämmare. Hos vissa av dessa patienter var hyperglykemin uttalad och i några fall också förenad med ketoacidos. Många av patienterna hade även andra sjukdomar varav några krävde behandling med läkemedel som förknippats med utveckling av diabetes mellitus eller hyperglykemi. Lipodystrofi: Antiviral kombinationsbehandling har associerats med omfördelning av kroppsfett (lipodystrofi) hos HIV-patienter. Konsekvenserna på lång sikt av dessa förändringar är för närvarande inte kända. Kunskapen om mekanismen är ofullständig. Hypoteser finns om ett samband mellan visceral lipomatos och proteashämmare samt lipoartrofi och nukleosidanaloger (NRTI). En högre risk för lipodystrofi har associerats med individuella faktorer som hög ålder samt med läkemedelsrelaterade faktorer som längre behandlingstid med antiretrovirala medel och associerade metabola störningar. Klinisk bedömning bör innefatta utvärdering av fysiska tecken på omfördelning av fett. Mätning av fastevärden för serumlipider och blodglukos bör övervägas. Lipidrubbningar ska behandlas på tillbörligt sätt (Se Fientlig Reaktions). Immunreaktiveringssyndrom: Hos hiv-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för insättande av antiretroviral kombinationsterapi, kan en inflammatorisk reaktion på asymtomatiska eller kvarvarande opportunistiska patogener uppstå och orsaka allvarliga kliniska tillstånd eller förvärrande av symptom. Vanligtvis har sådana reaktioner observerats inom de första veckorna eller månaderna efter insättande av antiretroviral kombinationsterapi. Relevanta exempel är cytomegalovirus retinit, generella och/eller fokala mykobakteriella infektioner och Pneumocystis carinii pneumoni. Varje symptom på inflammation skall utredas och behandling påbörjas vid behov.
Interactions
När fosamprenavir och ritonavir ges tillsammans kan den metabola interaktionsprofilen för ritonavir dominera, eftersom ritonavir är en mer potent CYP3A4-inhibitor. Därför måste hela förskrivarinformationen för ritonavir studeras innan behandling med Telzir och ritonavir påbörjas. Ritonavir inhiberar också CYP2D6 men i mindre omfattning än CYP3A4. Ritonavir inducerar CYP3A4, CYP1A2, CYP2C9 och glukuronosyltransferas. Dessutom metaboliseras både amprenavir, den aktiva metaboliten av fosamprenavir, och ritonavir huvudsakligen i levern av CYP3A4. Alla läkemedel som antingen metaboliseras på samma sätt eller modifierar CYP3A4-aktiviteten kan förändra farmakokinetiken för amprenavir och ritonavir. På motsvarande sätt kan administrering av fosamprenavir tillsammans med ritonavir förändra farmakokinetiken för andra aktiva substanser som metaboliseras på samma sätt. Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna. • Kombinationer som är kontraindicerade (Se Kontraindikationer) CYP3A4-substrat med smalt terapeutiskt fönster: Telzir får inte ges samtidigt som läkemedel med smalt terapeutiskt fönster och innehåller aktiva substanser som är substrat till cytokrom P450 3A4 (CYP3A4). Samtidig administrering kan leda till kompetitiv hämning av metabolismen av dessa aktiva substanser, så att plasmanivåerna ökar och allvarliga och/eller livshotande biverkningar kan uppstå, såsom hjärtarytmi (t.ex. amiodaron, astemizol, bepridil, cisaprid, pimozid, kinidin, terfenadin) eller perifer vasospasm eller ischemi (t.ex. ergotamin, dihydroergotamin).CYP2D6-substrat med smalt terapeutiskt fönster: Telzir med ritonavir får inte ges tillsammans med läkemedel som innehåller aktiva substanser som i hög grad är beroende av CYP2D6 metabolism och för vilka förhöjda plasmakoncentrationer är förknippade med allvarliga och/eller livshotande biverkningar. Bland dessa aktiva substanser finns flekainid och propafenon. Rifampicin: Rifampicin reducerar plasma-AUC för amprenavir med ca 82 %. Baserat på information för andra proteashämmare kan man förvänta att administrering av Telzir med ritonavir tillsammans med rifampicin resulterar i kraftig minskning av plasmakoncentrationen av amprenavir. Således får inte Telzir med ritonavir ges tillsammans med rifampicin. Preparat som innehåller extrakt från johannesört (Hypericum perforatum): Samtidigt intag av örtpreparat som innehåller johannesört (Hypericum perforatum) kan sänkaserumnivåerna av amprenavir, på grund av induktion av läkemedelsmetaboliserande enzymer.Örtpreparat som innehåller johannesört ska därför inte användas samtidigt med Telzir och ritonavir. För patienter som redan tar johannesört bör koncentrationerna av amprenavir och ritonavir i serumkontrolleras och om möjligt även virusnivåerna, och därefter bör intaget av johannesört avbrytas. Nivåerna av amprenavir och ritonavir kan stiga då intaget av johannesört avbryts. Den inducerande effekten kan bestå under minst 2 veckor efter avslutat intag av johannesört. • Andra kombinationer Antiretrovirala läkemedel Icke-nukleosid omvänt transkriptashämmare Efavirenz: Det fanns inga kliniskt relevanta interaktioner när fosamprenavir 700 mg två gånger dagligen och ritonavir 100 mg två gånger dagligen användes samtidigt med efavirenz (600 mg en gång dagligen). Nevirapin: Inga kliniskt relevanta interaktioner inträffade när fosamprenavir 700 mg två gånger dagligen och ritonavir 100 mg två gånger dagligen användes samtidigt som nevirapin (200 mg två gånger dagligen). Nukleosid / Nukleotid omvänt transkriptashämmare Interaktionsstudier med abakavir, lamivudin och zidovudin har gjorts med amprenavir utan ritonavir. Baserat på data från dessa studier, och eftersom ritonavir inte förväntas ha någon betydande påverkan på farmakokinetiken för NRTIs, förväntas inte samtidig administrering av fosamprenavir/ritonavir tillsammans med dessa läkemedel ändra exponeringen av NRTIs i någon betydande omfattning. Didanosin tuggtabletter: Ingen farmakokinetikstudie har utförts där fosamprenavir har kombinerats med didanosin. Kliniskt signifikant interaktion som resultat av en ökning av pH i magsäcken, beroende på den syraneutraliserande komponenten i didanosin, är inte trolig. Justering av dosen eller intag vid olika tidpunkter anses inte nödvändigt när fosamprenavir och didanosin administreras samtidigt (se stycket om Antacida). Ingen interaktion av betydelse förväntas med didanosin enterokapslar. Tenofovir: Inga rekommendationer för samtidig administrering av fosamprenavir med ritonavir tillsammans med tenofovir kan ges för närvarande. Proteashämmare Lopinavir / ritonavir: Dosrekommendation kan inte ges för samtidig administrering av Telzir med ritonavir och lopinavir/ritonavir, men noggrann monitorering rekommenderas eftersom säkerhet och effekt av denna kombination inte är känd. Cmax, AUC och Cmin för lopinavir ökade med 30 %, 37 % respektive 52 % när lopinavir 400 mg med ritonavir 100 mg två gånger dagligen gavs med fosamprenavir 700 mg med ritonavir 100 mg två gånger dagligen i två veckor. Cmax AUC och Cmin för amprenavir minskade med 58 %, 63 % respektive 65 %. När lopinavir 533 mg med ritonavir 133 mg gavs i kombination med fosamprenavir 1400 mg två gånger dagligen i två veckor var Cmax, AUC och Cmin för lopinavir oförändrat i jämförelse med värden som observerats för lopinavir 400 mg med ritonavir 100 mg två gånger dagligen. Emellertid minskade AUC och Cmin för amprenavir med 26 % respektive 42 %. Cmax påverkades inte nämnvärt i jämförelse med värden som erhölls för fosamprenavir 700 mg med ritonavir 100 mg två gånger dagligen. Inga interaktionsstudier har gjorts mellan fosamprenavir med ritonavir och proteashämmarna: indinavir, saquinavir, nelfinavir och atazanavir. Antibiotika / Antimykotika Klaritromycin: En minskning av dosen klaritromycin bör övervägas vid samtidig användning av Telzir med ritonavir hos patienter med nedsatt njurfunktion, eftersom måttliga ökningar av klaritromycinkoncentrationen förväntas vid samtidig användning av Telzir med ritonavir. Erytromycin: Ingen farmakokinetikstudie har utförts med fosamprenavir med ritonavir i kombination med erytromycin, men plasmanivåerna av erytromycin kan öka vid samtidig administrering. Ketokonazol / Itrakonazol: Samtidig användning av amprenavir och ketokonazol ökar AUC för ketokonazol med 44 %. När ritonavir ges samtidigt kan koncentrationen av ketokonazol öka ytterligare. Itrakonazolkoncentrationerna förväntas öka på samma sätt som för ketokonazol. I avsaknad av specifika studier av fosamprenavir med ritonavir i kombination med ketokonazol eller itrakonazol kan inga rekommendationer om dosjustering ges. Rifabutin: Vid jämförelse med användning av enbart rifabutin (300 mg en gång dagligen), var AUC (0-48) för rifabutin i plasma oförändrat och Cmax minskade med 14% efter samtidig användning av reducerade doser av rifabutin (150 mg varannan dag) och fosamprenavir 700 mg två gånger dagligen med rironavir 100 mg två gånger dagligen. AUC (0-48) och Cmax för 25-O-desacetylrifabutin ökade 11 respektive 6 gånger, vilket eventuellt skulle kunna leda till en ökning av rifabutinrelaterade biverkningar, särskilt uveit. Baserat på historisk jämförelse verkar inte rifabutin reducera exponering av amprenavir. Baserat på dessa data rekommenderas en 75 %-ig minskning av normaldosen av rifabutin (dvs till 150 mg varannan dag) vid användning med Telzir med ritonavir. Ytterligare dosminskning kan bli nödvändig. Andra läkemedel Läkemedel som kan minska plasmakoncentrationen av amprenavir vid användning tillsammans med Telzir Antacida, histamin-2-receptorantagonister och protonpumpshämmarer: Dosjustering anses inte nödvändig för något av läkemedlen när antacida, protonpumpshämmare eller histamin-2receptorantagonister ges tillsammans med fosamprenavir. AUC och Cmax för amprenavir minskade med 18 % respektive 35 % medan Cmin (C12tim) var jämförbart efter en engångsdos av 1400 mg fosamprenavir tillsammans med en engångsdos av 30 ml antacidasuspension (motsvarande 3,6 g aluminiumhydroxid och 1,8 g magnesiumhydroxid). Serumnivån av amprenavir kan reduceras vid samtidig användning av histamin-2-receptorantagonister (t ex ranitidin och cimetidin). Samtidig användning av ranitidin (300 mg engångsdos) och fosamprenavir (1400 mg engångsdos) minskade AUC för amprenavir i plasma med 30 % och Cmax med 51 %. Man såg dock ingen ändring av Cmin (C12tim) för amprenavir. Medel mot epilepsi: Samtidig användning av enzyminducerande medel mot epilepsi (fenytoin, fenobarbital, karbamazepin) och fosamprenavir kan leda till minskad plasmakoncentration av amprenavir. Dessa kombinationer skall användas med försiktighet. Läkemedel vars plasmakoncentrationer kan öka vid samtidig användning av Telzir Andra läkemedel med ett smalt terapeutiskt fönster: Vissa substanser (t ex lidokain (vid systemisk användning) och halofantrin) kan ge allvarliga biverkningar när de ges tillsammans med Telzir. Samtidig användning rekommenderas ej. Bensodiazepiner: Samtidig användning av Telzir och midazolam eller triazolam kan resultera i förlängd sedation eller andningsdepression och rekommenderas därför inte. Läkemedel vid erektil dysfunktion: Samtidig användning rekommenderas ej. Baserat på data från ritonavir och andra proteashämmare, förväntas en betydande ökning av plasmakoncentrationen av PDE5-inhibitorer (t ex sildenafil och vardenafil) när de ges tillsammans med Telzir och ritonavir. Detta kan resultera i en ökning av de biverkningar som associeras med PDE5-inhibitorer inkluderande hypotension, synrubbningar och priapism. Flutikasonpropionat (interaktion med ritonavir): I en klinisk studie där ritonavir 100 mg kapslar två gånger dagligen administrerades samtidigt med 50 µg intranasalt flutikasonpropionat (4 gånger dagligen) under sju dagar till friska försökspersoner, ökade plasmanivåerna för flutikasonpropionat signifikant, medan nivåerna på det egna kortisolet sänktes med ungefär 86% (90% konfidensintervall 82 - 89%). Större effekter kan förväntas då flutikasonpropionat inhaleras. Systemeffekter av kortikosteroider, inklusive Cushing's syndrom och binjurebarksuppression har rapporterats hos patienter som fått ritonavir samtidigt med inhalerat eller intranasalt administrerat flutikason propionat; detta kan också inträffa med andra kortikosteroider som metaboliseras via cytokrom P450 3A t.ex. budesonid. Därför rekommenderas inte samtidig administrering av Telzir tillsammans med ritonavir och dessa glukokortikoider, såvida inte nyttan överväger riskerna för systemeffekter av kortikosteroiderna (Se Special Försiktighetsåtgärd). En dosreducering av glukokortikoiden skall övervägas med noggrann övervakning av lokal- och systemeffekter eller byte till en glukokortikoid, vilken inte är ett substrat för CYP3A4 (t.ex. beklometason). Dessutom, om utsättning av glukokortikoider skall ske, kan det behöva ske successivt under en längre period. Hur plasmanivån av ritonavir påverkas av en hög systemisk flutikasonexponering är ännu inte känt. HMG-CoA reduktashämmare: Om behandling med en HMG-CoA reduktashämmare är indicerad rekommenderas pravastatin eller fluvastatin. Deras metabolism är inte beroende av CYP3A4 och interaktioner förväntas inte med proteashämmare. HMG-CoA reduktashämmare såsom lovastatin och simvastatin, som i hög grad är beroende av CYP3A4 för sin metabolism, förväntas ge markant högre plasmakoncentrationer när de ges tillsammans med Telzir och ritonavir. Eftersom ökade koncentrationer av HMG-CoA reduktashämmare kan orsaka myopati, inklusive rabdomyolys, rekommenderas inte lovastatin eller simvastatin i kombination med Telzir med ritonavir. Dosjustering av fosamprenavir eller ritonavir behövs inte när de ges tillsammans med atorvastatin. Cmax, AUC och Cmin för atorvastatin ökade med 184 %, 153 % respektive 73 % när atorvastatin (10 mg dagligen i 4 dagar) gavs med fosamprenavir 700 mg två gånger dagligen med ritonavir 100 mg två gånger dagligen i två veckor. Cmax, AUC och Cmin för amprenavir var oförändrade. Vid användning tillsammans med Telzir och ritonavir skall inte högre dos av atorvastatin än 20 mg/dag ges och atorvastatintoxicitet noggrant monitoreras. Immunosuppressiva medel: Frekvent monitorering av koncentrationerna av immunosuppressiva medel rekommenderas tills nivåerna har stabiliserats, eftersom plasmakoncentrationen för ciklosporin, rapamycin och takrolimus kan öka vid samtidig användning med fosamprenavir och ritonavir. Tricykliska antidepressiva: Noggrann monitorering av effekt och biverkningar av tricykliska antidepressiva rekommenderas när de (t ex desipramin och nortriptylin) ges tillsammans med Telzir. Läkemedel vars plasmakoncentrationer kan minska vid samtidig användning av Telzir Metadon: Data saknas för samtidig administrering av fosamprenavir med ritonavir och metadon. Både amprenavir och ritonavir minskar plasmakoncentrationen av metadon. När metadon ges tillsammans med Telzir och ritonavir, bör patienten noga övervakas med avseende på opiatabstinenssyndrom och plasmanivån av metadon monitoreras. Orala antikoagulantia: Utökad kontroll av International Normalised Ratio rekommenderas, då Telzir med ritonavir ges tillsammans med warfarin eller andra orala antikoagulantia, beroende på en möjlig minskning eller ökning av den antitrombotiska effekten. Orala antikonceptionella medel: Alternativa säkra barriärmetoder för antikonception rekommenderas för kvinnor i fertil ålder. Östrogener och progestogener kan interagera med fosamprenavir och ritonavir. Därför kan samtidig användning försämra effekten av hormonella preventivmedel. Graviditet: Klinisk erfarenhet från behandling av gravida kvinnor med fosamprenavir saknas. I djurstudier observerades utvecklingstoxicitet vid systemisk plasmaexponering (AUC) med amprenavir lägre än den som patienter behandlade med Telzir utsätts för. På grund av den låga exponeringen i studierna av reproduktionstoxicitet har inte den potentiella utvecklingstoxiciteten av Telzir helt fastställts. Behandling med Telzir under graviditet bör endast ske efter noggrant övervägande av den möjliga nyttan kontra risken för fostret. Amning:Amprenavirrelaterat material hittades i mjölk från råtta, men det är inte känt om amprenavir utsöndras i human modersmjölk. Råttungar som utsattes för amprenavir och fosamprenavir före och efter födseln uppvisade tecken på utvecklingstoxicitet. Därför rekommenderas att mödrar som behandlas med Telzir avstår från att amma. Som en allmän regel gäller att HIV-infekterade kvinnor rekommenderas att inte amma sina barn under några omständigheter för att undvika överföring av HIV.
Adverse Reactions
Säkerheten för fosamprenavir har studerats på 755 patienter i kontrollerade kliniska prövningar fas II och III. Säkerheten för samtidig administrering av fosamprenavir med låg dos ritonavir fastställdes i två pivotala fas III-studier: APV30002 och APV30003. I APV30002 (n=322) fick tidigare obehandlade patienter fosamprenavir (1400 mg) en gång dagligen i kombination med ritonavir (200 mg) som en del i en trippelbehandling inkluderande abakavir och lamivudin. I APV30003 fick patienter som tidigare behandlats med proteashämmare fosamprenavir i kombination med låg dos ritonavir, antingen en gång dagligen (1400 mg / 200 mg) (n=106) eller två gånger dagligen (700 mg / 100 mg) (n=106), i kombination med två aktiva omvänt transkriptashämmare (RTIs). Biverkningsprofilen var liknande i de båda studierna: tidigare obehandlade (APV30002) och proteashämmarerfarna (dosering två gånger dagligen APV30003) patientgrupperna. Biverkningarna är listade efter organsystem och frekvens. Frekvenserna är definierade som följer: Mycket vanlig (=1/10), Vanlig (=1/100, <1/10), Mindre vanlig (=1/1000, <1/100), Sällsynt (=1/10 000, <1/1000) och Mycket sällsynt (<1/10 000), inkluderande enstaka rapporter. Frekvensen beräknades genom användning av biverkningar av åtminstone måttlig intensitet (Grad 2 eller högre) som rapporterats av prövarna och ansågs orsakade av läkemedlen som användes i studien. De vanligaste biverkningarna (som inträffade hos minst 1 % av patienterna) rapporterade i de två stora kliniska prövningarna på vuxna och med åtminstone möjligt orsakssamband med Telzir är sammanställda nedan. Centrala och perifera nervsystemet - Huvudvärk, yrsel = Vanlig Magtarmkanalen - Diarré = Vanlig, Mycket vanlig Lös avföring, illamående, kräkningar, buksmärta Hud och subkutan vävnad - Utslag = Vanlig. Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället - Trötthet = Vanlig. Hudutslag / hudreaktioner: Erytematösa eller makulopapulösa hudutslag med eller utan pruritus kan uppträda. Utslagen går i allmänhet tillbaka spontant utan att behandlingen med fosamprenavir och ritonavir behöver avbrytas. Allvarliga eller livshotande hudutslag, inkluderande Stevens-Johnsons syndrom, är sällsynta ochrapporterades hos mindre än 1 % av patienterna som ingick i det kliniska utvecklingsprogrammet. Behandling med fosamprenavir och ritonavir skall stoppas definitivt om allvarliga hudutslag eller milda eller måttliga hudutslag med systemiska symtom eller symtom från slemhinnor uppträder. Kliniskt kemiska avvikelser: Kliniskt kemiska avvikelser (Grad 3 eller 4) möjligt relaterade till behandling med fosamprenavir med ritonavir och rapporterade hos mer eller lika med 1 % avpatienterna i de kliniska prövningarna inkluderade: förhöjt ALAT (vanlig), ASAT (vanlig), serumlipas (vanlig) och triglycerider (mycket vanlig). Höjningar av totalkolesterolvärden (Grad 3 eller 4) observerades hos färre än 1 % av individerna (< 1 % APV30002, 0 % APV30003).Lipodystrofi: Antiretroviral kombinationsbehandling har associerats med omfördelning av kroppsfett (lipodystrofi) hos HIV-patienter, inkluderande minskning av perifert och facialt subkutant fett, ökning av intraabdominellt och visceralt fett, brösthypertrofi och dorsocervikal fettackumulering (“buffalo hump”) (Se Special Försiktighetsåtgärd). Metabola störningar: Antiretroviral kombinationsbehandling har associerats med metabola störningar såsom hypertriglyceridemi, hyperkolesterolemi, insulinresistens, hyperglykemi och hyperlaktatemi (Se Special Försiktighetsåtgärd). Hyperglykemi: Debut av diabetes mellitus, hyperglykemi eller försämring av existerande diabetes mellitus har rapporterats hos patienter som fått antiretrovirala proteashämmare (Se Special Försiktighetsåtgärd). Rabdomyolys: Förhöjda CK-värden, myalgi, myosit och sällsynta fall av rabdomyolys har rapporterats med proteashämmare, särskilt i kombination med nukleosidanaloger. Hemofilipatienter: Hos patienter med hemofili som behandlats med proteashämmare har ökad blödningstendens rapporterats (Se Special Försiktighetsåtgärd). Immunreaktiverinssyndrom: Hos hiv-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för insättande av antiretroviral kombinationsterapi, kan en inflammatorisk reaktion mot asymtomatiska eller kvarvarande opportunistiska infektioner uppstå (Se Special Försiktighetsåtgärd).
Manufacturer
GlaxoSmithKline AB |
|
